Hmm… Ja man måste kanske se det så. Det är som att något kortsiktigt går förlorat i det långsiktiga arbetet. Något kortsiktigt behov. Eller så är just “att vinna” i vardagen något vi inte har med oss när vi hela tiden eftersträvar långsiktig utveckling
Här kan man säga att framgång föder framgång. MFF har haft massor av gamla storspelare i organisationen, som tränare på olika nivåer i klubbens akademi. Och bevisligen hittat bärande spelare som Christiansen som kombinerar extrem vinnarskalle med spelmässig toppklass. Ingen klubb osar vinnarmentalitet som MFF, tyvärr.
Bajen är ju ett försök att göra allting helt från scratch (som Mjällby och Sirius). Den vägen kommer kräva någon form av jackpott, ett år där både spelare och ledare kan lyfta sig över sen sista tröskeln. Kanske nästa år redan, Rydström är trots allt en som gjort detta förut.
3 gillningar
Ja, fram tills nu då. I skrivande stund tycker jag inte det finns mycket som osar klass där. Men vi får se vad som händer under nästa fönster, både organisatoriskt och sportsligt. Även om MFF har pengar så måste de ändå spara pengar. Detta kan både tvinga fram bra beslut OCH förhindra vissa dyra beslut som ändå skulle bidra till utveckling.
Håller med, men krasst så har han gjort det i ett lag som på pappret var mycket mer överlägset än vad favorittippade Bajen är nu. Vi får se om han lyckas förse bajen med den sista pusselbiten nästa år.
3 gillningar
Många stör sig på Rydströms sätt att prata. Han har under perioden hos oss gjort det till en grej att prata OM laget, men inte som ett klassiskt svenskt “vi”. Jag vet inte om det var så tidigare, men hos oss är det iaf solklart att han placerar sig själv över spelarna.
Detta om Besara som nu kommit ut med att han överväger avsluta karriären:
– Jag förstår att han känner så, men jag ser ju nivån han har. Det är bara att jag har valt andra spelare före och det har gått ut över honom. Men jag hoppas att han kan visa sin kvalitet under slutet av säsongen.
Även kritiken om att ”han inte tycker om Besara som spelare”, tar han med ett lugn.
– Jag förstår att han säger det, ni kan nog hitta citat om vad jag sa om Nanne Bergstrand mitt sista år – och jag älskar Nanne. Men jag har nog varit dålig på att fullt ut förankra saker om honom, men jag vet också att i sitsen han är i nu blir man ganska känslosam. Men jag förstår honom.
Det finns en distans här som kanske kan indikera att det i rydströms lag är han som presterar och ska leverera till föreningen.
3 gillningar
Jag blev förvånad över Besaras så tydliga kritik mot Rydström, även om det är inklätt i någon form av “jag respekterar tränarens beslut”. Det här är en läropeng som er ledning aldrig hade kunnat få genom manualer, oavsett hur situationen slutar.
Besara går in i 2026 med en plan han och ledningen är nöjda med. Men, Kalle Karlsson out, Rydström in. Rydström får såklart 100% auktoritet över laget och han detekterar Besara som en spelare att inte bygga laget kring.
Nu faller Besaras vision om sitt näst sista (eller sista) år i klubben. Han har förmodligen valt bort andra alternativ mot att stanna i Bajen och gjort detta övervägande noga, för att inte hamna i den situation han är i nu – lagkapten på bänken. Men nu är vi här och situationen måste lösas, blir spännande att följa.
När det gäller Rydström håller jag med, han har alltid framstått som en väldigt knepig person och han var starkt ogillad under sitt sista halvår i MFF.
1 gillning
Jag blev också förvånad över hur skarp och frän den där kritiken var. Jag hade inte uppskattat det om detta skedde i mitt lag. Besara känns dock inte som nån Adam Ståhl-typ som bara brainfartar ur sig bloopers och säger konstiga grejer. Besara känns mer som någon som väger orden på guldvåg, om jag får gissa.
Gick ut information igår om att han var på väg att bli assisterande sportchef. Så schackspelaren Besara kan med lite poetisk navigering få sista ordet här i framtiden om det skulle visa sig att han sparkar Rydström. 
1 gillning
Jag tänker att frågan om vad Hammarby saknar för att ta “nästa steg” förtjänar en egen tråd. Inte minst nu när det ryktas att chefsarkitekten Adrian von Heijne lämnar i vinter, samtidigt som Hammarby ser ut att gå mot en säsong där man kommer tvåa i Allsvenskan, förlorade finalen i Svenska Cupen och missade Europaspel på grund av ett svagt kval.
Tittar man på det avgörande utfallet så ser det absolut ut som att något saknas i vad som annars är Sveriges mest välskötta och mest moderniserade storklubb. Man kan helt uppenbart “leverera på alla KPI:er” men ändå misslyckas med att ta titlar, och det är detta vi ska utforska.
Jag snubblade över detta inlägg på X:
Det här med att vi har svårt att vinna när det gäller som allra mest och har bäst KPIer i alla matcher vi spelar i Sverige är såklart ingen slump - utan ett mönster som kommer ifrån någonstans.
Min bästa killgissning är att vi har haft en överfokusering på Adrian von Heines KPI-strategi om att dominera matcher och blivit bra på just det. Strategins mål är ju att dominansen även ska leda till flera vunna fotbollsmatcher - vilket det också gjort. Så det går inte att avfärda strategin eller hävda att den misslyckats.
Däremot har vi sett att KPI-dominans funkar sämre i matcher där mer än 3p står på spel såsom derbyn och europacupkval. Där krig och hjärta spelar en större faktor så har vi tenderat att luta in mot vår KPI-modell vilket bevisligen inte har varit medicinen i den här typen av matcher.
Resultatet har bl a blivit två snöpliga och statistiskt ologiska förluster mot AIK och ett otippat uttåg mot polska ligajumbon Rakow i europakvalet samt en helt onödig förlust mot ett svagt Mjällby i cupfinalen i våras.
Jag landar i att man gör för enkelt för sig om man ska skylla allt detta på von Henies KPI-strategi som gjort oss till ett stabilt allsvenskt topplag de senaste åren och givit oss en jämnhet på toppnivå som vi aldrig tidigare haft.
Snarare handlar det om att vi behöver komplettera den med en krigarinställning som saknats sedan Strand och Hammar försvann ur truppen. Vi behöver jobba upp en metal tuffhet för den här typen av matcher och en stark vinnarinställning. Dessa slag ska vinnas till varje jävla pris!
Av det jag hört från Rydström så är han väl medveten om detta och jobbar på det nere på Årsta IP dagligen. Vinnarattityd i allt vi gör om det så är vem som hämtar sin vattenflaska snabbast i paus. Det är en mental muskel som måste tränas upp. Vissa har den naturligt och vår nuvuarande trupp saknar lite av det DNAet tycker jag.
Så det handlar inte om att skrota strategin utan komplettera den med en till dimension. Det är en av Rydströms viktigaste uppgifter i Hammarby och enligt mig den sista pusselbiten som saknas för att bli ett titelvinnande lag.
Inlägget ovan belyser frågan, men pekar på väldigt enkla förklaringar. Det är visserligen sant att en viss typ av mentalitet (inbyggd i spelarna, kan ej framkallas) krävs för att ett kollektiv ska vinna fler viktiga matcher än de förlorar. Men förklaringen är för enkel och faller på att det är enkelt att identifiera fler egenskaper som kan vara utslagsgivande.
Jag känner inte till Hammarbys trupp i detalj, men jag har hyfsad koll på vilka KPI:er man tittar på. Allt är någorlunda mätbart, och ytterst få saker ligger inom ramarna för vad vi kan kalla mentala egenskaper som bygger ett vinnande lag. Bara för att Hammarby ligger långt fram i mätbarheten svensk kontext (som är rätt efterbliven) betyder inte detta att modellen per automatik kommer producera titlar och europaspel.
Om vi stannar upp vid detta och djupdyker i fler egenskaper som kan likställas med “krigarinställning” så här vi bland annat:
- Beslutsfattande under press
- Individuell förmåga att anpassa sitt spel efter olika taktik
- Individuell och kollektiv riskkalibrering (bra lag tenderar att förändra risktagande beroende på vad ett resultat är värt)
- Mentalitet som ger förmågan att överleva (inte släppa in mål) utan kontroll (exvis att försvara eget straffområde i 15 minuter utan att röra bollen och utan att släppa in mål)
Det går säkert att rabbla fler.
Kanske är det så att Hammarbys KPI-er delvis styr rekryteringen på ett sätt som skapar blinda fläckar. Att modellen helt enkelt bara fångar, låt säga, 80% av vad som skapar ett framgångsrikt lag? Kanske representerar Strand/Hammar en hel kombination av egenskaper som inte finns idag? Jag tänker mig även att det i det valda systemet måste finnas en mekanism som vid rätt tillfällen belönar förmågan att frångå det invanda när en situation kräver det - både som spelare och som förening.
Den verkligt intressanta frågan är vilka egenskaper von Heijnes modell inte premierat när Hammarby byggt truppen. Där kan det finnas saker som är långt mer konkreta än “vinnarkultur”.
Som Djurgårdare med stort intresse men begränsad in syn i hur Hammarby arbetar i detalj kan jag försöka beskriva vad jag ser: Det råder inget tvivel om att Hammarby slagit in på den långsiktigt mest intressanta banan av samtliga klubbar, hittills. Det är helt omöjligt att säga om det utmanas av Djurgården, AIK mfl… Man ligger helt enkelt för långt efter, och i de senare fallen finns knappt några mätbara utfall. Det man ser är ett Hammarby som, givet att inget markant händer på marknaden, kommer tippas som plats 1-2 i Allsvenskan för en lång period framöver. Allt tyder på att man har hamnat där. Samtidigt ser det inte ut som att Hammarby är påväg att ta ett lika glasklart favoritskap som exempelvis MFF haft under en tioårsperiod. Tvärt emot kommer konkurrensen att hårdna om inte Hammarby fortsätter att leda utvecklingen.
3 gillningar
Slänger in en brandfackla: lag som spelar på konstgräs har bara vunnit fem av 20 mästerskap sedan 2006. 2006 var Elfsborgs första lag att vinna SM-guld med konstgräs som hemmaplan. Det har aldrig hänt att ett konstgräs-lag vunnit två år i rad (och bara MFF har lyckats med det bland gräslagen sedan DIF 2002-2003).
Kanske är det där nyckeln finns, om det finns ett mönster i hur dessa lag spelat. Tror att Elfsborg x 2 och Häcken haft utpräglat kontringsspel, även DIF 2019 men där får @StenFrisk väga in. Norrköping 2015 minns jag som målglada men inte om de var ett kontringslag.
Men, om mönstret håller i sig kommer inte Sirius vinna 2027 (förutsatt att de går hela vägen i år). Och då blir det även dags för ett gräslag igen…
1 gillning
Man behöver nog titta på andelen konstgräsmatcher under perioden också. Jag inbillar mig att den har förändrats. Både för att lag bytt underlag, men också för att olika lag flyttats upp och ned.
2 gillningar
Detta borde man kunna räkna på nu. Det finns ju ett bra set med data. Medierna har länge pratat om att det finns en “konstgräsfördel” osv osv osv, men frågan är om det verkligen stämmer om man mäter över flera säsonger. Kanske finns det till och med en konstgräsnackdel som döljer sig under ytan? Det tror jag inte, men det vore värt att undersöka.
2 gillningar
Jag kan göra ett försök att gräva i detta under helgen när jag får en lucka.
Påminner samtidigt om att vi ska försöka hålla denna tråd till korrekt ämne.
2 gillningar
Min poäng var att det kanske finns en nyckel till vad som krävs för att Bajen ska vinna SM-guld i de tidigare konstgräslagens spel. Det är trots allt ovanligt att lag med det underlaget vinner och vi vet att en viss typ av spel premieras på det underlaget.
Exempelvis tror jag inte något av de tidigare lagen spelat med fokus på stort bollinnehav, snarare har man varit snabba i djupled och bra på omställningar och bollerövringar. Men ska sluta killgissa, borde finnas statistik på detta.
1 gillning
Fattar. Håller på att kika på detta. Återkommer snart.
2 gillningar
OK. Detta var som med all annan statistik ett djupt kaninhål som inte är helt lätt att orientera sig i. Men här är några saker jag tror att jag hittat när jag tittat på statistik från 2012 och 2018 och framåt:
- Konstgräslagen verkar i snitt ta ungefär lika många poäng som gräslagen. Som grupp tycks de varken vara bättre eller sämre.
- Att konstgräslagen vunnit få guld sre mest ut att handla om Malmö FF, som tagit 8 av 14 sedan 2012. Av de sex övriga har konstgräslagen tagit fyra guld.
- Att inget konstgräslag vunnit två år i rad behöver inte betyda något. Med fem guld på 20 år är det inte ovanligt att inga två hamnar i följd.
- De tidigare konstgräsmästarna tycks inte ha varit utpräglade kontringslag. De vi har data på låg högt i bollinnehav.(DIF 2019 och häcken 2022)
- En intressant detalj är att konstgräs verkar ge runt 12 procent fler mål, och det gäller båda lagen. Matcherna blir mer målrika, men det är inte tydligt att hemmalaget drar nytta av det.
- Hammarby har en av ligans starkaste hemmasnitt. Det som skiljer mot guldlagen verkar vara effektiviteten på bortaplan i år. Som bäst 1,8 poäng per match, mot mästarnas som brukar behöva cirka 2,0.
- Hammarbys bortaproblem verkar inte hänga ihop med underlaget. I år är bortaspelet det bästa hittills enligt xG-siffror, även om poängen inte riktigt följt med.
- Vinner Sirius i år blir de troligen det lag sedan 2018 som tagit guld med lägst bollinnehav och minst passningsspel (47% just nu). Grunden tycks vara ovanligt starkt bortaspel, 2,55 poäng per match.
Sirius är i år inte bättre borta på konstgräs än _borta på gräs. Snarare lite bättre på gräs. De gör även fler mål borta på gräs, men underlaget är extremt litet och gräsmatcherna innehåller lag som släpper in många mål. Inget mönster jag skulle sätta några pengar på.
Mer Hammarby:
Hammarby skapar nästan lika mycket borta som hemma i år, men gör mål på bara 7 % av avsluten borta mot 14 % hemma. Förra året var det ingen skillnad. Kan vi prata om otur eller finns det något annat som spökar? Kanske kan det också vara så att hemmalagen backar hem ännu djupare mot Hammarby, vilket kan göra lägena svårare än xG visar, även om xG normalt ska kompensera för det. Matcherna mot AIK och Örgryte påverkar statistiken rejält, där var man oerhört ineffektiva.
3 gillningar
För mig handlar detta mycket om mentalitet. Det är lättare för en viss typ av spelare att hitta “flow” när kollektivet fungerar på hemmaplan. Alla “vet” att vi har 6 mål i oss på 3Arena, men samma sak gäller inte på bortaplan. Jag är helt övertygad om att den där typen av låsningar sitter i huvudet.
Detta kombinerat med att vi egentligen inte har den där klassiska målskytten som konstant levererar över sitt xG gör att… Ja man tror nog inte lika mycket på det helt enkelt. Besara 'r uppenbarligen inte längre önskvärd och har tappat. Där fanns det tidigare en “överprestation” som man kunde ta för givet. Lind och Abraham är bra spelare men ersätter inte den konstanta matchvinnarkaraktären som Besara bidrog med. Absolut inte.
Så jag landar i att tappet av Besara är större än man tror. Det är lätt att säga “fixa fler Besaras” men i praktiken är det nästan omöjligt. Besara i sin prime är en spelare en allsvensk toppklubb kommer över kanske vart tionde år.
Sedan kan man diskutera om Besara verkligen är en vinnare? Han har inte vunnit något med oss, utöver en jävla massa derbyn och mål mot diffen. Han har däremot varit med och förlorat viktiga matcher. I likhet med alla andra spelare. Just nu är jag lite titelbitter känner jag. Det exakta svaret på frågan om vad som saknas får vi säkert mejsla fram. Tack för en intressant inblivk i statistiken.
2 gillningar
Vad kan detta bero på? Att underlaget är mer förutsägbart? Borde då i sådana fall också gynna försvarsspel.
4 gillningar
Gissar att underlaget helt enkelt driver ett högre risktagande som både ”betalar” i form av mål och baklängesmål.
5 gillningar
Det låter rimligt. I alla fall för lag som är “bra” o förväntar sig att vinna mer än de förlorar tänker jag.
3 gillningar
Om “bra lag” också innbebär att man är fine med att släppa in fler mål, ja då borde detta stämma. Men det kan som sagt ha med detta risktagande att göra. Historiskt har nykomlingar direkt anammat en mentalitet som handlar om att klara sig kvar genom att stänga bakåt. Kanske har det luckrats upp de senaste åren… Att många lag som kommer från segerrader i Superettan helt enkelt bevarar delar av sin offensiva lust och mentalitet när de träder in i Allsvenskan.
Men låt oss återgå till trådens ämne: Hammarby.
Det blir väldigt intressant att se hur Hammarby hanterar hösten. Visst har mycket av luften gått ur i och med det som @rootbeer pekar på… Att viktiga matcher förloras när det gäller som mest. Samtidigt: Vinner man derbyt mot oss samtidigt som det blir poängtapp för Sirius, då är det game on och då tror jag Hammarby kan mala på rejält i höst. Det är trots allt det lag som, bortsett från effektiviteten, är i princip bäst på samtliga framåtlutade parametrar i serien.
4 gillningar
Dessvärre är jag fortfarande mörk och skeptisk. Jag måste vara ärlig med mig själv. Vi har i år visat att vi inte var på den plats där jag trodde inför säsongen. Det är som tråden antyder något som saknas och vi bevisar det återigen.
Vad är alla siffror värda om man misslyckas på den absolut mest avgörande parametern? Vi kan ju ta och fråga VSK 2024 om det.
2 gillningar