Har funderat lite kring vad det är som Hammarby saknar. På pappret ser det ut som den mest välskötta klubben i Sverige. Man blir sakta bättre. Man blir allt proffsigare. Höjer nivån i värvningarna. Håller truppen relativt stabil osv osv osv. Ytterst få extrema felträffar och sällan oro. Lugn och harmoni präglar vardagen.
Ändå knäcker man inte Europakoden. Än.
Mycket talar förstås för att det har med vanlig slump att göra. Att det var delvis slump att man åkte ut igår, och delvis slump att DIF tagit sig in två gånger.
Man kan reflektera kring om DIF har varit bättre på att mobilisera organisationen för europaspel, men jag har svårt att se att Hammarby lämnat något åt slumpen i den bemärkelsen. Så svårt är det inte att fokusera hela organisationen på ett avgörande HEMMAmöte mot ett polskt dussinlag.
Jag ska zooma ut lite. En teori som jag funderar kring är om det är så att Sverige i regel är bättre på att producera spelare än klubbar. Talangexporten från svenska lag verkar fungera väldigt bra, men ackumulation av “europeisk klubbmakt” går betydligt sämre (just nu). TIll detta kan man koppla att Allsvenskan som liga verkar belöna konkurrens, men att det i många Europeiska länder belönar koncentration som leder till att man permanentar en europeisk elit.
Detta resonemang håller dock inte fullt ut, eftersom att många av lagen som tar sig vidare i Conference inte alls är några stormakter, vare sig nationellt eller på den europeiska scenen.
SÅ vad är det då som saknas i Hammarby? Det är något i klubbkulturen och beslutsfattandet som gör att man inte lyckas knuffa undan ett lag som Rakow, trots att man bara borde blåsa dessa av banan på sin hemmaplan.
En annan fundering jag har är om rekryteringen är optimerad för Allsvenskan snarare än Europeisk konkurrenskraft.
Vi kan ta Boudri som exempel. Han har fått en tuff start, men det är sannolikt en spelare som kommer fungera utmärkt i Allsvenskan, och även säljas och generera ett överskott trots den höga investeringen.
Men det är uppenbarligen inte spelaren som är tungan på vågen i Europaspelet. Jag säger inte att han inte skulle kunna bli det, men här och nu har han i Europeiskt sammanhang blivit slagen på fingrarna av spelare som Tokmac Nguen och Gustav Wikheim.
Kanske finns det något i specialiseringen i Hammarbys rekryteringsprocess som brister. Man är helt uppenbart bra på att identifiera, förälda och exportera talang - MEN det kan också ligga en sanning i att truppen behöver “boostas” med erfarenhet av Europaspel snarare än erfarenhet av att ha spelat i andra länder.
