Först dör hajpen kring Mjällby och Gais. Sedan dör Bajen-hajpen. Den enda hajp som kommer överleva till sommaren är Yohanna 
2 gillningar
Bevare oss…!
Nej men lite mer seriöst. Gais såg ut att ha stora problem med MFF igår, under perioden jag tittade på matchen. Kanske inte så konstigt när spelsystemets bärande pjäser både är skadade och bänkade. Då blir det svårt att sätta en struktur som stör ett MFF som har en bra dag.
På hypefronten kan du sätta upp DIF bredvid Yohanna givet att vi slår MFF på fredag. Då kan det nog börja bubbla till, även om det är en bit till till den är intergalaktiska hype som bara kan kanaliseras i Solna…
1 gillning
Måste motvilligt medge att detta var en stark spådom. Får helt enkelt slicka såren och konstatera att vi inte kan gå rent i år.
2 gillningar
Håller med.
Sovit på saken och återkommer till GAIS-frågan. Kan såklart se mörkt ut just nu, men min känsla är ändå att GAIS kan vara rätt lugna, trots skador och tapp. De har en erkänt skicklig tränare som inte lär stressa upp sig över detta. Två väldigt tuffa premiärmatcher, där det egentligen bara var tillfälligheter som gjorde att man inte tog minst 1 poäng mot oss. Utöver detta ett starkt kollektiv med många vettiga spelare. Man lär inte kollapsa.
Kommande tre blir extremt intressanta. Man har häcken borta, Mjällby som “måste vinna” hemma, och därefter derby borta mot blåvitt.
Jag tror på GAIS. Gör man det OK dessa tre så lär läget stabiliseras.
Om det är något lag i Göteborg som ligger närmast en “kris” så är det blåvitt. Mållösa efter två omgångar, diverse skumma skador, ser ut som svag form på Heintz, och dessutom vad jag uppfattar som märklig attityd bland spelarna. Syftar här på deras oförskämda uttalanden inför förlustderbyt mot Häcken, där man tydligt gick ut och snobbsignalerade att matchen inte hade någon särskild betydelse… Som tränare hade jag blivit riktigt förbannad.
1 gillning
Håller med om att det finns en väldigt bra grundstomme i truppen. En klar stötdämpare mot problem, som skador.
Nu kommer beskedet om att även Holmén missar hela säsongen. Man måste nu få in minst en spelare av den kalibern, en poängspelare med tyngd, för att inte Europakvalet bara ska bli “se och lära”. Och för att ha chans på topp 3 i höst.
Tror inte Gais varit i den här situationen någon gång sedan Holmberg tog över. Bredden är helt okej men spetsen har fått sig en rejäl törn.
1 gillning
Ja. Supertufft. Men känns fortfarande som att GAIS är ett av få lag som tack vare stabil kollektiv gnuggargrund kan klara av detta hyfsat bra. Lär dock inte upprepa förra årets poängskörd. Lite synd, Gais är en udda fågel som tillför något annat än de “vanliga” storlagen.
1 gillning
Det moderna miraklet och hatets logik!
Det är alltid intressant att få en inblick i andra supporters perspektiv. Men sanningen är att vi alla bär på vår egen subjektiva sanning. Vårt sätt att se på fotbollen formas av när vi klev in i supporterlivet, vilka prioriteringar vi har och – kanske framför allt – vilka klubbar vi hyser ett extra agg mot.
Själv har jag reflekterat mycket över känslorna för “laget på andra sidan”. Jag kan inte summera det som något annat än hat – eller i bästa fall förakt. Givetvis är detta på ett helt irrationellt och känslomässigt plan. Rent logiskt är det ju egentligen helt orimligt att uppbringa sådana känslor för en idrottsförening. Vad har en idrottsförening någonsin gjort mig personligen, utöver att ge mig lite träningsvärk?
Men det är ju just det som är att vara supporter. Det har bara med känslor att göra, absolut inget rationellt tänkande. Föraktet för IFK Göteborg kommer från så många vinklar: rivalitet, avund, bitterhet och tröttsamma medgångssupportrar. Det handlar om att vakna upp till ”Bananer i pyjamas” på tv, om vänner som varit allt för självbelåtna och om alla tunga förluster genom åren. Men sist, och absolut inte minst, handlar det om mentaliteten.
Som när GAIS gjorde sin sämsta säsong i klubbens historia 1997 och slutade trea i tredjedivisionen – då låg mediafokus på ”krisen” i Blåvitt som ”bara” kom tvåa i Allsvenskan efter att ha tappat guldet till Halmstad. Sådant sitter kvar.
De flesta av oss ser världen utifrån det ögonblick vi släppte in klubben i hjärtat och lät den påverka vårt känsloliv. Länge var Djurgården hatlaget nummer ett utanför stadsgränsen efter straffdramat 1985. Det var före min tid, men det satt i under en lång tid. Själv hoppade jag på tåget runt 1990. Jag förskonades från katastroferna mot Järla och IFK Malmö, men fick istället 9–0-förlusten mot Öster -92, Floda-smällen och 6–2 mot Qviding inbränt i näthinnan.
Om vi zoomar ut och ser på GAIS prestationer mellan 1990 och 2020, så gjorde vi elva allsvenska säsonger (med en förkrossande majoritet på nedre halvan) och fyra säsonger i tredjedivisionen. Det täcker ungefär 95 procent av mitt supporterliv, och jag är övertygad om att dagens ”Fidde-GAIS” är något helt annat än alla tidigare upplagor. Vi har äntligen, med både tur och skicklighet, lyckats få stjärnorna att stå rätt.
Men till skillnad från många köper inte jag argumentet att det skulle vara ”nyttigt” att starta om i en lägre division. Inte i den moderna fotbollen där pengar styr och klyftorna växer.
Det GAIS lyckades med – att åka ur elitfotbollen 2021, studsa tillbaka direkt, gå rakt genom Superettan och sluta på övre halvan i Allsvenskan 2024 med i princip samma trupp – är ett unikum. Det är ett modernt mirakel i svensk fotbollshistoria.
Vi hade lika gärna kunnat åka på några nyckelskador och fortfarande trampa vatten i Söderettan 2026.
Det är med enorm ödmjukhet vi ska tacka ödet för att Öis nobbade Gurra Lundgren och att styrelsen vågade satsa på ett helt oprövat kort som Fredrik Holmberg.
Se bara på lag som Helsingborg, Örebro, Gefle eller J-Södra. Så mycket för deras ”nyttiga” omstarter.
GAIS har fortfarande en lång väg att gå för att bli en etablerad allsvensk klubb på alla plan, men aldrig har förutsättningarna varit bättre. Vi verkar äntligen ha en ledning som är bestämd att inte upprepa de misstag som gjorts i decennier.
För första gången sedan det där regimskiftet i början av 70-talet, då IFK tog över tronen i stan, kan vi på allvar börja utmana om herraväldet i Göteborg.
Men fokus ligger här och nu. Personligen är jag nöjd om vi hamnar i mitten i år, även om en stormatch i ett Conference League-kval eller till och med ett avancemang till gruppspelet vore en dröm.
Tänk om Max Andersson, RNP och Sam Salter får till det i år samtidigt som Gurra och Holmén kommer tillbaka till nästa säsong. Då kan vi få en riktigt intressant mix.
Men nu börjar vi med att ta tre nya mot VSK. COYG!!! 
3 gillningar
En gammal sliten klyscha. Det är naturligtvis inte “nyttigt” att förlora intäkter och status. Om det vore nyttigt skulle alla klubbar som vill förändra medvetet spela ned sig själv några divisioner först.
Bra text! Kul att få komma i kontakt med den här resan. Tråkigt att Lundgren och Holmén är OUT, men kanske är det också väldigt GAIS-mässigt. När jag läser din text får jag känslan att det låg i korten.
2 gillningar
Om man har svaga ägare, dvs svaga medlemmar, ja då kan det behövas yttre faktorer för att “starta om” föreningen. Då kan det på ytan se “nyttigt ut” när man ska stålbada sig fram och folk helt enkelt tvingasbort, varpå nya tankar kan gro.
Men det är som du säger. En rationalisering, och även lite av en kapitulation att konstruera bilden av att det är “nyttigt” att åka ur. Konsten är att se vad som måste göras utan att ha kniven mot strupen. Och det är inte helt lätt när föreningarna drar till sig så många fästingar som vägrar förnya.
Lundgren är en saga som inte går att “reverse-engineera”. Från mitt perspektiv har det varit snudd på absurt att se hur han inte bara hängt med när motståndet blivit bättre, han har även själv dragit ifrån. Otrolig spelare, som sagts många gånger. Hade varit intressant att se om någon av alla nya datamodeller hade fångat Lundgren på sin radar när han härjade långt ned i divisionerna. 
2 gillningar
När det presenteras på det sättet måste man lyfta på hatten för tålamodet ni haft. Kan inte vara många klubbar av er dignitet som varit i närheten av en sådan långvarig misär.
2 gillningar
Nej, till och med jag blev förvånad över att vi landade på över 10.000 i publiksnitt ifjol.
Men det närmaste är ju att se till Öis som hade sämre publik i sina tre första hemmamatcher i år än vad GAIS hade på sina två.
Så har faktiskt inget bra svar mer än att kanske många väntade på en klubb som kunde ta den sportsliga kampen mot Blåvitt då de inte kunde identifiera sig med dem?
1 gillning
Ja, det gjorde faktiskt mer ont i mig för personen Gustav Lundgren än spelaren som alltså blir intervjuad innan avspark mot Djurgården och man kan se hur det nästan brinner i ögonen på honom när han svarar på hur han ser fram emot säsongen och Europaspel samt att han “kanske” får åka med till VM för att sedan skada hälsenan på uppvärmningen. Det tar en del psyke ett kunna gå ut och brösta media efter matchen med den vetskapen!
2 gillningar
Ja, det är vidrigt. Han är 31 också, så detta var nog “chansen” att få göra ett mästerskap. Hoppas verkligen han har ett stabilt psyke, för det kan vara lätt att gå ned sig.
Nu läser jag att han försöker involvera sig i laget, att han bistår så mycket han kan, och att han fortfarande brinner. Så det är ju positiva tecken. Men rent rationellt måste man nog förvänta sig att vi tyvärr sett det bästa av honom.
1 gillning