Detta tog lite på mig. Jag funderar på om jag omedvetet försöker efterlikna ledarna som styr DIF. Kan ligga något i det…
Jag tror inte alls att det är otänkbart, även om det naturligtvis är en förenkling. Jag tror på ledarskap, och tror att ledares egenskaper många gånger fortplantar sig i organisationer. Allt annat vore konstigt.
Sen kan man ju tycka att det under alla dessa år borde ha funnits någon eller några andra personer som kunnat bryta igenom detta nervositetsblock och föra en egen linje. Någon som själv säkerställer att en annan kultur och mentalitet får frodas. Detta trots Bosses dominans.
Men nej… Det har inte fungerat. Kulturbärarare som exempelvis Mange och Haris har burit en dysfunktionell derbykultur. År efter år.
Hur som helst - nytt kapitel nu. Honkavaara har fortsatt att inte vinna derbyn. Å andra sidan har han inte heller gjort det till en vana att leverera pinsamma derbyförluster. Så glaset är väl halvfullt ändå, och det får anses vara ett steg i rätt riktning jämfört med de katastrofala upplevelser vi serverades under Kim och Tolles period (inte minst på slutet).
Bland det märkligaste jag läst. Bosse och Henke har vunnit mer än alla andra ledare. I modern tid. Kan ej ske utan att viljan att vinna är störst. Rädsla för förlust tar oss inte hit. Att vinna över tid är viktigast. Titel då och då. Europaframgångar. Allt kan härledas till deras vinnarvilja.
Om man ska tillskriva förra regimen att de “vunnit mer än andra i modern tid”, ja då bör man rimligen i rättvisans namn också tillskriva dessa herrar att de förlorat fler derbyn än andra i modern tid.
Håller med om att rädslan inte är den drivande faktorn bakom att vi klättrat i systemet. Det är transferekonomin och vårt sätt att extrahera värde ur den som drivit oss hit. På många sätt ett skickligt hantverk som vi varit inne på många gånger. Men det är helt uppenbart att vår vinnande modell i transferfrågan inte gått att föra över i derbyfrågan.
Derbyn är mycket tillfälligheter. Tillfälligheter som fäster sig som ett spöke. Skapas av medier. Svårt att kontrollera. Tror inte det sitter i ledarskapet. Då borde det synas i andra sammanhang. Och där har vi allt som oftast levererat. Bra i Europa. Bättre position över tid (lång tid) i Allsvenskan. Och så vidare.
Skrattretande påstående att vår extremt svaga derbyrad är “tillfälligheter”. Självklart kan utfallet alltid härledas till ledarskapet. Frågan här är bara om det är Bosse/Henkes personligheter och “unika egenskaper” som tagit oss hit, eller om det är andra delar av det ledarskap som utövas på Kaknäs och kansliet.
Bisarr tanke att ens jämföra de extremt signifikanta derbymatcherna med andra matcher. Europaspel kommer inte alls med samma förväntningar och samma press som derbyn, tvärt om. Två helt motsatta fenomen, och kanske är “överprestationen” i Europasammanhang till och med ett bevis på den idé vi diskuterar.
Om det är lätt att ta sig till Europa. Varför har inte fler klubbar lyckats? Varför har inte Hammarby lyckats? Stor nerv i många Europamatcher.
Du skrev “Bra i Europa”. I min bok är det en hänvisning till alla matcher vi spelat i Europa. Och jag inbillar mig att nästan alla håller med om att en gruppspelsmatch i Europa är inte direkt har nån extrem nerv. Förbannat roliga matcher. Spelarna älskar det. Men pressen är inte enorm, och inte nervositeten heller.
Håller med om att pressen är större när det kommer till utslagsmatcher, särskilt när det handlar om att kvala in. Men även där har vi ju gått på pumpen flera gånger. Vi har två framgångsrika Europaäventyr i ryggen, på rätt många försök. Tror du förtränger att vi även misslyckats.
Men visst. Vi har tagit oss igenom någon form av nålsöga och byggt koefficientpoäng (som vi nu bränner av). Inte illa, men inte heller jämförbart med att totalt dominera derbysiffrorna över tid… Vilket vi inte gör.
Ursäkta att jag kommer och stör mitt i ert internbox.
Det är två faktorer:
- Tillfälligheter (underorednat)
- Planering kopplad till bristande erfarenhet (överordnat)
Trupp och organisation har ännu inte skaffat sig kunskapen kring hur man optimerar för att både ta sig till Europa och levererar i Allsvenskan. Tror vi behöver ett eller två försök till, och lite flyt. Sen är vi där och kan börja bygga utifrån det. Det vore ytterst märkligt om vår strategi enbart ger avkastning i Allsvenskan. Inget tyder pådet vad jag kan se. Vi har rätt bred trupp, ligger steget före i planeringen, och en tydlig spelidé. Allt detta bör gå att föra över till Europaspel. Kanske framför allt nu när conf leauge existerar.
Håller med om detta. Tror också att Hammarby är välpositionerade rent strategiskt. Som du är inne på handlar det säkerligen mer om mer taktisk och kortsiktig optimering av förutsättningarna, och det är en typ av erfarenhet som byggs upp över tid. Det är mycket som ska fungera kring Europaspelet och man behöver en väloljad maskin för att skapa optimala förutsättningar för truppen… Inte minst på bortaplan.
Det låter basalt, men det är förmodligen inte superenkelt att resa runt till obskyra destinationer med en grupp på 50 personer. En rätt stor logistikapparat som säkerligen stressutsätter en organisation vars vana huvudsakligen är bortamatcher på svensk mark. Det är mycket som kan gå fel.