@rootbeer Men det du skrev nu är ju situationer, jag INTE klagar på,
till skillnad ifrån då agenten tar betalt från flera då det är spelare han är agent för. Om agenten vid scoutinguppdrag kommer bara med egen spelare kan man anta att han inte gjort ett opartiskt bra scoutjobb… 
Jag håller helt med om detta. Menar bara att det är svårt att kontrollera.
En agent som har ett köp- eller scoutinguppdrag kommer naturligtvis - allt annat lika - att välja spelare som är kopplade till dennes nätverk och/eller affärskontakter. Det finns en gråzon där. Pengar byter händer.
Helt oberoende eller fristående scouter existerar säkert, men de kan precis som alla andra människor korrumperas i stunden om någon viftar med en sedelbunt.
Detta är en problematisk bransch. Enbart om klubbarna har alla funktioner inhouse så kan man komma till rätta med detta. Men det är inte heller realistiskt.
Samtidigt har vi föreningsdemokrati och det är exakt när det gäller sådant här som man är glad att vi har 51%-regeln. Jag har egentligen inte alls innan jag läste om det här tänkt på agentbiten utan mer att man bara vill ha transparens från den förening man själv är delägare i såsom medlem. Varför skulle vi inte ha full insyn i vart pengarna går och hur mycket som betalas ut? I vilken annan bransch har jag som aktieägare inte rätt att få ta del av sådant?
Klubben existerar för medlemmarnas skull, den har inget egenvärde och således ska transparens råda. I Portugal har de redan detta i system (något vi såg när vi sålde Dennis Gül) och de är den liga som har de högsta nettoinkomsterna från spelarförsäljningar så de som hävdar att detta potentiellt skulle kunna skada allsvenskan i ett internationellt perspektiv kan nog sätta sig ner i båten igen. Man borde kanske snarare försöka lyfta det även till EU-nivå?
Enig.
I de flesta branscher skulle jag säga. Varken i noterade eller onoterade miljöer. Bolaget kan i princip alltid hävda att uppgiften riskerar att skada bolaget, och välja att vara tyst. Avtalsdetaljer lämnas i regel inte ut.
Sen kan ägarna, små som stora, såklart jobba för att byta ut styrelse och därmed oftast även vd.
Spontant så skulle jag säga att det enda du har rätt till som aktieägare i den onoterade miljön är ett minoritetsskydd (kan kräva dubbel revision etc). Det ger rätt till info på bolagsstämma (som inte skadar bolaget), särskild granskning av förvaltning, tvångsutdelning, Likabehandlingsprincp etc. Men det kräver också 10% av aktierna (kan vara rösterna, minns ej).
Håller helt med om detta. Vill medlemmarna ha transparens är det transparens som gäller. Men jag förstår kanslisternas och tjänstemännens reflexmässiga förmodade aversion mot förslaget. Det är ju att vingklippa organisationen… Å andra sidan: De verkar inte själva ha särskilt många egna förslag för att lösa den uppkomna situationen. Så då får vi helt enkelt driva igenom detta.
Ja, men låt oss börja här och se vart det tar oss.
Snappade upp detta från Daniel Andersson
Det finns en motion till Malmö FF:s årsmöte om att medlemmarna vill ha mer insyn i spelartransfers. Daniel Andersson är osäker på om den får stöd på MFF:s årsmöte.
- Ja, jag vet inte om den motionen går igenom eller inte. Det är svårt att veta.
Men vad tror du hade hänt om motionen gick igenom? Det är ändå något som skulle påverka ert arbete.
Rent spontant så. Alltså, jag har inga problem med transparens. Det som kan hända är kanske att motparten har det. Det kanske finns klubbar som inte vill det alls och då finns det ju risk att den transfern inte blir av för att de inte vill. Det skulle kunna vara en risk. En annan skulle väl vara att ibland när man konstruerar de här kontrakten så finns det klausuler i dem som är våra yrkeshemligheter.
Det finns ju massa klausuler. Då avslöjar man dem, som är en affärshemlighet, och visar det för alla andra. Det skulle också kunna vara en nackdel. Mer skulle väl vara att du ger motparten lite informationsövertag. Om de vet vad du har gjort i tidigare affärer så får de ju ett litet övertag i förhandling, skulle jag säga. Så du kan ju kanske lämna ditt övertag till motparten i en förhandling. Jag hade gärna velat se hur min motpart hade konstruerat sina affärer.
Så om du blir tillfrågad på årsmötet så kommer du säga att “det är ingen motion jag tycker vi ska gå efter”?
- Det skulle försvåra vårt arbete. Det skulle jag säga, faktiskt. Sedan har jag absolut inga problem med att vara transparent till våra medlemmar på ett annat sätt. Det är lite hur detaljrikt det är. För det är klart, det är ju lite affärshemligheter som man egentligen inte vill dela med sig av.
Intervjun är baserad på Lundhs Podd som jag inte lyssnat på. Men baserat på texten kan jag tycka att det är lite konstigt att Daniel Andersson kommer undan så billigt. Lätt för honom att sitta och säga självklarheter om att man inte vill lämna ut affärshemligheter, och att köpande klubbar kan bli skraja.
Men inom samma kontext borde han föreslå hur man löser de helt uppenbara problemen med att nuvarande modell lämnar över kontrollen till agenterna.
Jag håller helt med honom om att agenter skapar värde och ska ha betalt. Och de skulle de givetvis få i en modell som var mer transparent också.
Blir fundersam här. Är det klausuler som ger agenter fördelar som han vill hålla hemligt? Tänker att agenter borde ha rätt bra koll på vad specifika klubbar brukar ha som lockbete.
Att MFF är rikast i Sverige och kan erbjuda mest lukrativa kontrakt och klausuler är rimligen också vida känt. Vad är det han vill dölja?
Det är säkert en blandning av grejer. HCM vill garanterat inte luckra upp detta för mycket. Vidare finns det andra kontraktsmekanismer som är farliga att lämna ut.
All information om spelarens nuvarande villkor kan ju användas av köpande klubb eller den “agent” som företräder köpande klubb.
Information är valuta. Det är lite som när utköpsklausuler läcker och dödar en potentiell budgivning.
Sen finns det en prejudikat-effekt här också. Avtal med spelare A riskerar att bli referenspunkt vid nästa förhandling. Man vill såklart inte visa upp vilka eftergifter man gjort tidigare.
SPELARNAS kontrakt skulle kunna vara hemliga
men visa AGENTERNAS öppet
Det är valår, och som väntat ser vi politiker som vill positionera sig inom relevanta frågor. Senast i raden är socialdemokraten Lars Isacsson, som vill inrätta ett offentligt agentregister.
Artikeln summerad:
Man har fem huvudförslag:
På vissa sätt är detta en politisk formalisering av de transparensförslag som nu rullar in via motioner till föreningarna.
Det är alltså precis som vanligt. Marknaden dröjer med att självreglera, och då ser politikerna sin chans att inta en opportun position. Detta hade man givetvis kunnat föreslå för många år sedan. Fenomenet är inte nytt, utan man har sett att det brinner och låtit det sprida sig.
Detta är inte ett helt galet förslag, och det är ett tecken på att frågan klättrar på den politiska agendan. I sedvanlig ordning pratar man dock inte om rotorsakerna här - hur kommer det sig egentligen att våra problem är så oerhört mycket större än de är i jämförbara Norge och Danmark? Naturligtvis är det för att vi har mycket mer utbredda, sofistikerade och djupare förankrade kriminella nätverk som äter sig in i bransch efter bransch.
Men skulle detta fungera? Några funderingar:
Licenssystem för agenter existerar redan, men har i praktiken ingen eller blygsam effekt eftersom det är så lätt att runda regelverket. Det blir dubbel administration utan tydlig effekt, samtidigt som aktörerna på denna marknad hela tiden hittar nya strukturer för att berika sig.
Det hela måste även backas upp av operativ kapacitet hos myndigheter om det inte ska riskera att bli tandlöst.
Frågan om en självpåförd svensk konkurrensnackdel återaktualiseras när det hela hamnar på lagstiftarnas bord.
Det finns även ett gränsdragningssystem. Vad är en “stor agenttransaktion”? Och vad säger att få stora transaktioner inte förvandlas till många små om man i praktiken riktar fokus enbart mot de större transaktionerna?
På ett principiellt plan kan man invända mot att politiken gradvis rör sig mot en marknad de inte ska styra. Idrottens kommersiella aktörer borde såklart inte omfattas av andra lagar (och kostnader) än det vanliga näringslivet. Det kommer förmodligen också vara invändningen från andra sidan av det politiska spektrumet.
Samtidigt kan ingen vara förvånad. Vi har enorma problem.
Det bästa vore om eventuella regleringar kom inifrån marknaden, och myndigheterna faktiskt steppade upp och fokuserade på att utrota nätverken.
Styrelsen yrkar avslag. Väntat.
Skälen:
Styrelsens bedömning:
Identifierade risker vid ensidig öppenhet:
Räkneexempel från årsmöteshandlingarna:
Styrelsens argument bemöts i en replik här, av Frederik Lindgren som är en av motionärerna:
Lindgren har ett par vassa argument.
Dels påpekar han korrekt att marknaden är mer komplex, och att mängder av aktörer i verklig mening redan sitter på den information som MFF är oroliga för att läcka ut till sina motparter.
Han påpekar även att det helt saknas bevis för antagandet att förändringarna skulle leda till högre kostnader och lägre intäkter vid spelartransaktioner.
Här är en bra formulering från repliken:
Styrelsen försöker “mörka” för att få ett övertag, men motparten (agenten och den andra
klubben) vet oftast redan sanningen via sina nätverk. Bristen på transparens skyddar alltså
inte klubbens förhandlingsposition, den skyddar styrelsen från granskning när den gör en
dålig affär eller betalar ett högt agentarvode.
Det blir intressant att se vart detta tar vägen. Finns det tillräcklig kraft i medlemsbasen för att gå emot styrelsens yrkande?
Inte helt oväntat att MFF vill invänta ett gemensamt ramverk via SEF. Rent krasst så har man råd att betala dessa arvoden och jag gissar att man inte haft samma problematik med skumraskagenter som andra klubbar. Eller åtminstone att man inte uppfattar det så.
På kort sikt tror jag detta är riktigt bra. Frågan är såklart hur de kriminella omorganiserar sig för att kringgå detta. Gissningsvis hittar de en väg att splittra upp olika delar av verksamheten med vattentäta skott.
Personer som rör sig ute bland ungdomar och mutar de och deras föräldrar med gåvor för att ingå i en agentur kan få betalat via en kusins pizzeria i stället för direkt från agenturen. Antar detta redan pågår men det lär bli ännu mer utpräglat. Här kommer frågan in i hur mycket resurser polis och rättsväsende är villiga att lägga på frågan – i praktiken måste man behandla det som grov organiserad brottslighet, likt man gör med maffian i Södertälje och liknande. Annars lär vi inte få se ett riktigt slut på problemen.
Problemet är att agenterna “lägger ut uppdrag” på andra personer (som inte är agenter). Dessa beter sig som agenter, pratar som agenter och kanske tror att de är agenter. Men de är inte det.
Poängen är ju att hela tiden vara ute och bearbeta spelare, och för det behövs mycket fotfolk. Det finns såklart också springare där ute som kopierar agenternas metoder mot föreningarna, men tillämpar det mot agenterna.
“Jag har den här spelaren - Får jag den här dealen så ser jag till att han ingår i ert stall”
Så det är inte helt lätt att komma åt detta genom att bara kräva att just agenter registrerar vilka spelare de föeträder. Även om det förstås är ett steg i rätt riktning.
En seriös motpart (klubb eller spelare) kommer att ställa krav på att man pratar med rätt person, och bör inte göra några affärer med någon som inte är registrerad. Men ändå sker det.
Det var ungefär det jag for efter när jag menade att polisen måste behandla detta som grova ekobrott. I och med att dessa fotfolk spelar en viktig roll och kommer få betalt på ett eller annat sätt.
