Motioner om ökad transparens kring transfersummor – dödsstöten för kriminella agenter?

Det cirkulerar just nu olika versioner av en motion vars syfte är att göra transferkostnader mer transparenta. Här är den version som kommer att behandlas på Malmö FF:s årsmöte.

Motionen i sin helhet


Kort sammanfattning
Två MFF-medlemmar, Markus Rignér och Frederik Lindgren, har lämnat in en motion till kommande årsmöte om ökad transparens vid spelarövergångar. Man hävdar att när klubben inte kommunicerar ekonomiska detaljer tvingas medlemmarna i praktiken förlita sig på rykten och läckor, vilket ger agenter och journalister tolkningsföreträde över föreningens egen verksamhet. Det är sant.

Men kanske ännu viktigare är att nuvarande modell gynnar ljusskygga agenter med skumma upplägg.

Motionärerna föreslår att MFF inför den så kallade portugisiska modellen, där övergångsintäkter, övergångskostnader och agentarvoden offentliggörs. Konkret yrkas det att styrelsen tar fram ett förslag på hur en sådan redovisning ska utformas till nästa årsmöte, samt att MFF driver frågan inom SEF för att få till ett gemensamt nationellt ramverk.

Kommentar
Detta är högst sannolikt ett av de starkaste initiativen på länge för att motverka agentstyrning och kriminalitet inom svensk fotboll. Den mediala biten bryr jag mig inte lika mycket om. Pengar är pengar, och det kommer alltid spekuleras om summor hit och dit. Potentialen här ligger att gå till attack mot agenterna som pressat sina klor in i transfermarknaden.

Men.

Det kommer att krävas mer, och det finns tydliga utmaningar:

  • Frivillighet räcker inte. Transparensen måste vara tvingande. Det är oklart om initiativ via SEF verkligen blir tillräckligt ”hårda”.
  • Internationellt motstånd. Utländska klubbar (och agenter) kan motsätta sig offentliggörande av siffror, vilket kan bli svårt för svenska klubbar att stå emot när en affär är nära förestående.
  • Kreativ bokföring. Ökad öppenhet kommer att leda till att agentrelaterade kostnader struktureras om och döljs i andra poster, eller paketeras mellan olika affärer. Detta är oundvikligt och sker garanterat redan idag.
  • Förhandlingsläge. Svenska klubbar kan få ett sämre förhandlingsläge när framtida köpare och deras agenter får tillgång till detaljerad historisk information. Detta ser jag dock som sekundärt. Vi har stora problem att lösa på hemmaplan och då måste vissa saker offras.

Den kanske viktigaste punkten är dock denna:

Transparens handlar inte bara om att redovisa intäkter, agentkostnader och procentsatser. Det kräver också att agenterna själva och samtliga inblandade bolag synliggörs.

Agenter och deras underleverantörer är ofta mycket skickliga på att gömma sig bakom bolagsstrukturer. För att reformen ska få verklig effekt måste man kunna visa hur pengarna faktiskt flödar mellan föreningar → bolag → agenter, och framför allt vilka som är de så kallade verkliga huvudmännen i varje led.

Vad tycks? Är detta genomförbart i praktiken – Räcker det? Eller krävs ännu hårdare åtgärder?

Tillägg: Ser även att Hammarby driver en liknande fråga internt i föreningen.

2 gillningar

Detta har tidigare lyfts som något som ligger utanför de svenska klubbarnas förmåga och/eller intresse av att kontrollera. Tror det dök upp i samband med att AIK bröt med en agentur.

Ett tvingande ramverk för detta skulle behöva innebära att man inte bara redovisar i första led. Som du tar upp är det frågan hur detta ska ske i praktiken och hur utländska aktörer förhåller sig. Man kan knappast skapa ett ramverk som strider mot generella lagar och regler i andra länder?

2 gillningar

Bra fråga. Jag tror det går att ha lokala ramverk som gör detta. Köpande klubb kan ju alltid välja att avstå affären, och det är deras plikt att avkräva säljaren (svenska klubben) vad de har för avsikt att göra med informationen i avtalet.

Men det är inte helt lätt. Det som kan fungera på pappret fungerar inte alltid lika bra i verkligheten.

Skumraskagenterna kommer att lyckas gömma sig i detta system också. Men det blir svårare och medför ökade kostnader. Förr eller senare passeras en gräns där det inte längre är värt att involvera sig i vissa transaktioner, inbillar jag mig.

2 gillningar

Är egentligen emot denna typ av självreglering då den slår hårdast mot innovativa klubbar. Nu kan man tycka att just detta område är värt ett undantag, och så må det vara.

Men här lyckas man på något sätt nästan peka ut klubbarna som problem. Det är gängkriminaliteten och flata myndigheter som möjliggjort för att avskyvärda agenter infiltrerat fotbollen. Det andra problemet… att många supportrar inte fullt ut kan värdera rykten eller förstå ekonomi, det får man leva med oavsett.

2 gillningar

Ja, du har helt klart en poäng. Regleringar vingklipper klubbarna i en internationell kontext. Samtidigt är det ett problem som på något sätt måste få en lösning, och att då kanalisera förändring via supportrarna (som får se allt i öppen dager) är förmodligen något som kan påverka.

Jag tror stödet för att göra affärer med “fel aktörer” är mycket litet, även om det gynnar egna klubben kortsiktigt. Då offrar man hellre spelare, affärer och relationer.

Sen är det en gråzon. Dåliga agenter kan göra bra affärer, och vice versa. Men att åtminstone få se summorna presenterade på ett samlat och strukturerat sätt vore välkommet.

Och det måste förstås ske i anslutning till affären. Går inte att vänta in nån form av byråkratisk årsrapport där saker samlas in. Allt ska upp på bordet direkt efter genomförd affär.

1 gillning

Jag får höra att dessa motioner inte landar väl inom klubbarna. Ska försöka nysta mer i vad det beror på, men kan ju iaf gissa att det har att göra med att man är rädd att det ska leda till tappade transferintäkter.

Liknande motioner har väl kommit från ännu fler?

FIFA/UEFA skulle kunna motarbeta det genom licenser till de agenter, som sköter sig, och licenskrav så inga andra agenter får vara med, med maxtak på hur agentarvodena räknas - med det kan man ju inte vänta sig från de mygelorganisationerna.

Varför ska säljar- och köparKLUBBAR betala agenterna över huvud taget??? De är ju agenter för SPELAREN vid kontraktförhandlingar, alltså är det rimligtvis SPELAREN som ska betala agentarvodet. Då skulle spelarna dessutom vara mer benägna att byta till bättre agenter… :slight_smile:
Undantag är då en klubb BER en agent om hjälp att sälja en spelare., för DÅ jobbar även åt klubben.

Yes. Jag tror varianter av motionen kommer skickas in hos samtliga.

Håller helt med. Detta borde vara mellan spelare och agent.
Men i verkligheten får de säljuppdrag och köpuppdrag parallellt med att de företräder spelare. Så de sitter inte sällan på alla stolar och kan såklart spela ut detta mot klubbarna.

Det är en jävla kladdig sits vi hamnat i. Och klubbarna som väljer att smörja systemet genom att betala direkt till agenter får såklart en enorm sportslig fördel mot de klubbar som väljer att helt exkludera agenterna, oavsett om det är vid köp, sälj eller förhandling.

2 gillningar

Nu har även Anders Norlén skickat in motsvarande motion till DIF.

Hela motionen


Jag noterar att han även tar upp begreppet “scoutingarvoden”. Tydlig signal om att man förstår att ersättningarna som går ut också har en förmåga att byta skepnad.

Vi får se vad som händer här. Magkänslan just nu är att det kommer yrkas avslag lite överallt, och att det landar i nån form av mellanmjölkskompromiss.

Det kommer förmodligen hävdas att “detta är detaljstyrning, inte demokrati” etc.

Men. Sverige har unika problem, och de lär behöva adresseras på ett unikt sätt. Iaf i nuläget.

2 gillningar

Flera klubbar har inte kompetensen för att köpa och sälja spelare på en internationell marknad. De anlitar externa parter för att få saker gjorda då det i deras ögon genererar en högre avkastning.

Agenterna sitter på kontakterna och marknadsinsynen. De är bättre nätverkare.

2 gillningar

Intressant, men förmodligen för mjukt. En extremt stor del av kostnaderna kopplade till spelarförvärv kan bakas in i scoutingrelaterade arvoden.

Vi kan ta Hammarby som exempel. Är det ett scoutingarvode som betalas ut om man anlitar en lokal part i Africa för att “guida” bland talanger och akademier?

1 gillning

Jag förstår att detta skulle offentliggöra i princip hela er talanganskaffningsmodell. Förstår även att det finns en hel del affärskritiska hemligheter man inte vill visa upp för allmänheten. Men kan vi idag lita på att det “går rätt till” när ni gör affärer i Afrika?

1 gillning

Nej. Givetvis inte. Lika lite som att vi inte kan veta om en femtonåring som går från BP till DIF är en helt “clean” affär.

Precis. Och det är i detta vakuum som agenter förstår hur de ska extrahera värde ur klubbarna. Lämnar man fältet helt öppet så kommer någon att försöka slå mynt av det.

Jag tror som sagt inte att dessa motioner löser alla problem. Men det kommer försvåra för agentledet när de vet att motparten har ett helt annat krav på sig att visa upp siffrorna i sin helhet.

Sen ligger mycket på spelarna också. Det är ju ytterst dessa som väljer att anlita agenter som antingen tänjer på gränserna eller helt enkelt våldför sig på hela systemet för egen vinning.

“Flera klubbar har inte kompetensen för att köpa och sälja spelare på en internationell marknad. De anlitar externa parter för att få saker gjorda då det i deras ögon genererar en högre avkastning.

Agenterna sitter på kontakterna och marknadsinsynen. De är bättre nätverkare.”

Det är ju UNDANTAGET, som jag skrev om

och då är de snarare mäklare eller scouter än spelaragenter och sådana kan klubbarna såklart anlita, men då kollar de ANDRA än spelare de är agenter för.

Vet inte om det är så fortfarande, men förr anlitade Hammarby någon slags frilansscout, som hjälpte Hammarby att hitta intressanta spelare att kolla upp i Afrika.

2 gillningar

Det stämmer. De arbetar som mäklare, men kallar sig agenter.

Poängen här är att det är samma personer. Agenter, mäklare och fristånde scouter. Inte alltid förstås, men i de fall de är “fristående” så har de uppdrag och när nära kopplade till någon som har en agentlicens.

2 gillningar

Jag gissar att man har ett stort leverantörsnätverk på plats i Afrika. Det som Hammarby gör är väldigt sofistikerat och ustuderat.

Övriga klubbar kallar det “afrikaspåret”, men Hammarby har integrerat Afrika som en tydlig komponent hela processen, från ax till limpa. Lite mer likt hur man driver riktiga företag, och ett stort steg från att en svensk fotbollsklubb åker ned och håller lite koll då och då, eller känner nån som känner nån…

Ja, Hammarby har byggt upp personliga kontakter i Afrika och det lät som att det kan bli ytterligare ett land.

Det är då det blir fel då det gäller spelare, som de är agenter för, då ska de rimligtvis INTE få betalt av klubben också…

1 gillning

Om en agent vet att en klubb måste sälja, och har lyckats hitta en köpare, så är det normalt att den försöker ta betalt av säljande klubb. Den löser klubbens problem.

I teorin kan agenten såklart också ha ett köpuppdrag från köpande klubb, som behöver en viss spelartyp.

Jag vet inte hur vanligt det är, men jag vet att det sker. Och jag vet även att regelverken bara fungerar på pappret. Detta är agenternas marknad.

1 gillning

Ja. Och spelarna är med och möjliggör för denna utveckling. Skulle säga att många unga spelare idag är primärt agentlojala, snarare än klubblojala.

Och det är inte så konstigt. Agenten ger ju sken av att sitta i samma båt som spelaren. De drivs av samma incitament. Agenten kan inte stå för spelarens utbildning, men den har stor påverkan på spelarens karriär.

Ett intressant exempel vore om en allsvensk klubb gick ut med att man betalade en premie till spelare som inte använder agenter. Om klubbarna upplever agenterna som en stor kostnad, både avseende merarbete och ekonomiskt så bör det finnas marginal för detta.

Jag förstår naturligtvis att det skulle prisas in och korrigeras. Men alla tänkbara grepp som vrider makten ur händerna på agenterna är välkomna. Om inte annat för ett test.

1 gillning