Sant. Och som vi varit inne på: Det kommer inte att hålla. Jag tänker just nu att om Berglund spelar sina kort väl internt och smörjer alla relationer så kan det bli ett snabbt skutt “uppåt” i hierarkin när Daniel Andersson får gå. Han lär ju ha lämnat Bajen delvis pga aningen för många överrockar, så han har säkert fått löften om mer påverkan…
De båda har visserligen svurit ömsesidig lojalitet, men det tror jag på när jag ser det. Det är kairos i MFF just nu, och saker kommer att fortsätta hända.
Ett annat tänkbart spår när Daniel Andersson får lämna är att MFF försöker locka över ytterligare någon från Bodö Glimt. Någon som sitter djupare i organisationen och vet mer om hur modellen ser ut från ax till limpa.
Är jävligt intresserad av vad MFF-folk egentligen tycker om Berglund så här långt. Initialt var det enorma hyllningar i poddsfären. Man var helt säkra på att man träffat rätt, och lutade sig mot klyschan om vad Berglund “åstadkommit med väldigt lite pengar i BP”. Det syftade då på transferintäkter. Jag tänker mig att det är en oerhört förenklad analys.
Även om BP är en “liten klubb” med “små medel” så är det samtidigt Europas största, och en av de bästa, ungdomsutbildningarna som går att hitta. Det är en extrem tillgång som knappast kan värderas, och det är inom ramarna för den som Berglund opererat. Har man den talangtillgången under en boomande marknad så bör det inte vara extremt svårt att pressa fram bra transfers.
I det sammanhanget kan man lägga till att BP är ledande i Stockholm, som har en rätt tajt konkurrens med fyra allsvenska lag. Plus att Sirius med sin närhet lär bli ett alternativ att räkna med också (kanske inte här och nu, men nämner det iaf). Men att lämna Stockholm och Sverige är trots allt ett stort steg för en ung talang, även om det såklart sker regelbundet.
MFF har byggt upp en stark position i Skåne, men man har nu problem med att ett par danska klubbar specialstuderar deras akademi. Berglund har lyft upp en drös talanger från akademin (fick det till elva totalt i A-truppen, men några är från innan 2026).
Men om BP är herre på täppan i 08-regionen så är det FCK som är det i Danmark och Skåne. MFF är en av kanske fyra klubbar som konkurrerar om de bästa talangerna i Skåne och man har inte så mycket att sätta emot de danska konkurrenterna. Med tanke på hur enkelt det är att pendla över sundet och att spelarna kan behålla närhet till familj och vänner.
För Berglund kommer det förmodligen fortsatt bli väldigt viktigt att lägga rätt stora pengar på andra klubbars 18-21-åringar framöver, eftersom denna créme-de-la-créme av talanger i regel kommer valt bort MFF i 14-15-årsåldern.
Detta tycker jag man hör hela tiden. Det låter logtiskt. men finns det några exempel på spelare som gått den vägen och slagit igenom? Jag kan inte komma på något. Men jag har inte järnkoll.
Jag förstår att erbjudandet är starkt. Tjäna massor av pengar. Bo kvar hemma, behåll allt det sociala. Det är svårt att tacka nej till.
Nu börjar diverse tyckare skriva att Malmö FF:s rekrytering av Jimmy Rosengren var felaktig. Idag har både Sydsvenskan och Fotbollskanalen gått ut och hamrat fast bilden av att styrelsen gjort fel när de tillsatte Rosengren.
Alla verkar dock svälja bilden av att Rosengren är en, enligt egen utsago, tillväxtkille.
Jag instämmer i att Rosengren var fel person, men jag får inte alls känslan av att det har att göra med att han skulle vara en “tillväxtkille”. Den här snubben framstår som en kommunfinansierad vc-broiler och karriärist, knappast någon entreprenöriell typ med visioner och nypor. Han är säkert en “tillväxtkille” om han får arbeta under välfärdsbolagens enorma expansionskassor, men i kontexten att han ska driva och leda MFF ser han mycket mer ut som en handlingsförlamad typ som inte kan röra sig om han inte har en stor säck pengar att sätta sprätt på.
Nu är detta ett diskussionsforum, och det är tillåtet att både spekulera och ha fel. Men jag har då inte sett några som helst tecken på att Jimmy var för snabb för ett MFF som behövde sakta ned, vilket det låter som när man läser hans avgångstext:
– Under 2026 har vi successivt flyttat fokus från utveckling och expansion till ekonomisk konsolidering och effektivisering där vi genomfört ett stort omtag vad gäller vår basverksamhet för att sedan kraftigt minska storleken på vår herrtrupp. Att genomföra dessa åtgärder har varit nödvändigt och riktigt. Samtidigt har det blivit allt tydligare för mig att föreningens behov i det skede vi nu befinner oss skiljer sig från de spetskompetenser som gjort mig framgångsrik och som troligen var en del av skälet till att jag rekryterades.
Dessa två har aldrig haft en enda unik tanke så jag skulle inte vara förvånad om jag vore du.. att sitta och recensera i efterhand kan vem som helst göra. Frågan är vad de skrev när Rosengren anställdes…
Det jobbiga här är att den här skumme Zlatko faktiskt inte verkar vara en sån som väntar allt för länge när något är fel. Organisation verkar han förstå. Men som jag sade tidigare - det är svårare att få sporten på banan och där ligger mitt hopp i att mff fortsätter misslyckas några år.
Det jag ser är att det är potentat-pålsson som drivit ned oss med full fart i gyttjan under ett antal år. Sporten har trots detta kunnat leverera samtidigt som den stagnerat.
Jag upplever att det i många fall är stort fokus på tränare, Daniel Andersson och så vidare. Och nu Rosengren.
Men rotorsaken satt i toppen. Pålsson tappade greppet långt tidigare än man kanske förstod när han lämnade i förtid. Väldigt många problem har vuxit under pålssons ledarskap.
Nu får vi se om ZR lyckas få hela schabraket i balans igen. Man glömmer lätt bort hur mycket som måste klaffa. Vi har inte bar det sportsliga och det ekonomiska. Det tål att påminnas om att vi även har vår egen lokala variant av agentkaos som någon måste ta tag i…
Följer denna tråd med spänning. Oväntat intressant att läsa en MFF-tråd som helt saknar MFF-skribenter…
Håller hetl med om detta, men det kan ju samtidigt finnas fler maktmän som verkar parallelt inom en verksamhet. Har förstått att det riktas mycket kritik mot Pålsson, men jag har personligen - från mitt perspektiv - jättesvårt att friskriva Daniel Andersson från det som sker.
Anledningen till detta är att sportcheferna har en närmast unik status i svensk fotboll. Det är inte vanliga tjänstemän, utan det är en liten krets människor som tagit extremt stor makt och många gånger kört över styrelser med väldigt kortsiktigt tänk, helt utan ödmjukhet och intresse för vad som händer inom fotbollen på ett internationellt plan.
Det är klart att man ska kunna säga att en stark styrelse måste peta en sportchef som är förbiseglad (100% korrekt), men jag har förstått efter debaclen i AIK och DIF att “svaga styrelser” är en för enkel förklaring när en klubb börjar degenerera.
Den senaste, vad jag kan se, är 16-årige Nathaniel Perez Torres som lämnade för Midtjylland i slutet av 2025. Skrev på ett treårskontrakt. Sett på annat håll att danska klubbar kan lägga upp rätt bra lön även för spelare som inte är myndiga, så där tror jag ingen svensk klubb har någon chans alls att konkurrera i dagsläget.
Jag undrar framför allt hur många av dessa som också slår igenom…? och blir utlandsproffs eller åtminstonde landslagsmässiga. Det kanske inte har pågått strukturerat så länge, och att det därför inte finns många bekräftade fall. Talangen är bevisad vid en viss ålder, men innan dess att vi verkligen ser att det fungerar så ser det för mig lite ut som när unga svenska spelare dras till utvecklingsmiljöerna i exempelvis italien och storbritannien. Många ser ut att dö ut på den resan.
Gjorde en övergripande koll från 2016 och framåt. Tydligt att det blivit väldigt mycket vanligare efter 2020 och att vi ännu väntar på att kunna dra slutsatser om hur bra dessa spelare verkligen är. Tog även med en från Landskrona, var akademi jag tror MFF normalt sett plockar det bästa från.
Tim Prica var ett gränsfall, men han slog iaf igenom i AaB och gick via Österrike till IFK Norrköping 2024.
Grundregeln verkar vara att nästan alla “extrema talanger” kvävs längs med vägen, kanske särskilt om de testar vingarna för tidigt. Eller, det är iaf vad man snappar upp. Kanske är det lite lättare att slå sig fram i en lokal miljö på en global marknad, inte minst när man redan har ett etablerat varumärke på hemmaplan.
Jag bara spekulerar nu. Men känslan är att det har gynnat vissa spelare att gå via svenska storklubbar snarare än att gå till utländska klubbars akademier.
FCK spelar säkert på ren sannolikhet här. De plockar så många de kan utbilda, givet rätt nivå av talang. Och sedan räcker det med att 1 av 10 lyckas i deras miljö för att finansiera hela kalaset.
Med det sagt: Jag gläds åt att MFF har en specifik konkurrens i sitt närområde, samtidigt som jag tycker det är trist att väldigt många tänkta storspelare lämnar innan man ens fått se dessa.
Jag vet att Alexander Andersson i DIF hade bud från FCK. Och vad jag har hört var det precis i linje med det man snappar upp: Stora pengar för en då 15-åring. Nu valde han DIF och ser ut att utvecklas fint. Vi får se om just han slår igenom, men han betraktas likt Lukas Bergvall som en “generationstalang”, vilket borde vara nån form av lovande signal iaf.
Samtidigt har jag hört om en del unga spelare som vi tagit in att de är “bäst i landet i sin årskull” och så vidare… Det slutar ofta med att det blir mängder av märkliga utlåningar, och en karriär som aldrig tar fart.
Får se till att hålla koll på dessa namn de kommande åren.
Jag tror att “rätt spelare” slår igenom i nästan alla tänkbara miljöer, men att spelare som är precis under den absoluta toppnivån kan får det svårare. Återigen. bara spekulationer. I MFF:s fall så finns det nog begränsningar för hur många ungdomsstjärnor de kan förvandla till fullblodsproffs så den faktiska kostnaden för att vissa spelare beger sig över sundet kanske inte är så värst hög ändå… inbillar jag mig.
Problemet är väl om de i det stora svepet lyckas ta generationstalangerna, dvs spelarna som hela världen redan ”vet” kommer slå igenom. Det är rimligen här ”nya” MFF måste förbättra sitt erbjudande.
Vi vet också att detta, åtminstone initialt, inte går att kombinera med krav på guld eller ens pallplats. Det tar längre tid än de flesta klubbar tror att hitta ett sätt att få topptalanger att konstant leverera på högsta nivå. Just nu räknar jag bort MFF från guldstrid de kommande åren. De måste förmodligen stabiliseras först.
