Jag tror det är hög chans att Ramirez får gå under fönstret. Det finns många saker som talar för det. Utöver resultatraden så kommer det en ny sportchef som har ett visst mandat. Där har man ett fönster där det är “OK” att agera bara av den anledningen. Den andra förklaringen är att det är svårt att se vad han tänker med spelet… Och den tredje och sista anledningen till att det är troligt är att Malmö FF har råd. Man tog visserligen ett gigantiskt minusresultat förra året, men har råd att göra korrigeringar på enskilda poster om det är nödvändigt.
Man kan göra en jämförelse med vår Kalle Karlsson som underpresterar… Alla tränare lever farligt, inte minst KK. Men samtidigt kanske han kan luta sig mot att han poängmässigt ligger något före vad Kim gjorde under sitt inledande år. Jag kan inte med säkerhet sä ga om det fungerar som krockkudde för KK, men det existerar i alla fall i vårt minne att vi “tjänade” på att inte göra oss av med Hellberg under den tröga starten…
Vi har en jävla spännande tidslinje som kan rulla ut här:
Rent krasst kommer Daniel Andersson att behöva flytta på sig. Detta kommer att ske förr eller senare. Samtidigt kanske man måste peta tränaren, helt enkelt för att poängskörden är farligt svag. Då står Philip Berglund där i mitten som solokapten helt plötsligt. Visserligen dräller det av rutinerat folk i organisationen, så det går nog ingen direkt nöd på MFF i det avseendet… Men frågan är hur makten kommer att fördelas om man nu skulle tvingas att bli väldigt radikal och göra sig av med både DA och Ramirez.
Det rimligaste är väl att DA bäddar för sin egen exit efter året genom att skjuta över så mycket ansvar det bara går på Berglund, så att DA kan lämna på ett någorlunda kontrollerat vis. Samtidigt… Om man ska lyssna på vissa prominenta röster så är det DA ut NU som gäller, och inget annat. Jag tycker det låter som att man har visst tålamod med Ramirez som person, men man har mindre tålamod med de resultat och den anti-strategi som levereras under DA. Det är helt klart en jävla soppa som på något sätt kommer behöva få en lösning.
Krisen är iaf här nu.
MFF har alltså FYRA raka förluster, och ligger tolva. Med negativ målskillnad. Det är fenomenalt svagt för att vara MFF, och det går inte att förklara som något hack i kurvan, eftersom att man ändå får ge många att “de såg det komma”.
Halvlyssnade på MFF-podd igår. De ser det som viktigt att Berglund är med i val av potentiell ny tränare. Just nu är dealen att Berglund tillträder i augusti, men vi får se. Är inte otänkbart att det kommer en ny Daniel Andersson-tränare innan Berglund tillträder, och den icke-optimala situationen fortgår.
Ja, det var väntat. Bara att slanta upp, finns ingen anledning att vänta för att spara några ynka miljoner. Hoppas vi krämade ut rejält med pengar här i alla fall.
Kan jättar falla igenom systemet? Är det tänkbart att MFF skulle kunna åka ur? Vet inte riktigt hur extrema tankar man törs tänka här, men jag konstaterar i alla fall att MFF just nu står på exakt samma poäng som IFK Norrköping gjorde förra året - när man åkte ur.
Dock avslutade Peking med sex raka torsk, vilket bör vara synnerligen ovanligt.
Men håller med. Rimligt att köpa ut Berglund och låta honom börja jobba obehindrat.
Noterar även att Zlatko försöker skapa spelrum för Berglund nu…
”Det kommer att ta några transferfönster att kalibrera om det här”
Hyfsat tydligt underbetyg till Daniel Andersson…
Noterar dessutom att Radio 1910 valde att döpa sitt avsnitt så här:
Det är enligt min ödmjuka mening alltid bäst att rycka alla plåster på en gång. Om man nu redan vet att DA ska väck, då bör det ske nu. All fördröjning av en redan beslutad plan är feghet som maskerar sig som trygghet och ordning. Egentligen bevisar det bevisar det faktiskt att man är fortsatt kvar i det gamla tänket. MFF och Zlatko kan säkert inbilla sig att det är bättre att göra saker i “rätt ordning”, men man har ju en jättelig origanisation att falla tillbaka på. Malmö FF:s problem är inte avsaknad av stabilitet. Det är FÖR MYCKET stabilitet.
Om man petar Daniel Andersson nu, och det visar sig att Philip Berglund är fel person. Ja då får man börja om igen. Men det i sig är inget tecken på att Daniel Andersson borde ha fått stanna.
Så bara på DIF. Många räddhågsna blev väldigt oroliga när ordförande, vd och sportchef gick inom loppet av ett halvår. I praktiken ser dock Djurgården ut att må bättre än tidigare. Nya namn har fått kliva in och uppåt i organisationen. Många gånger ser man inte alla dessa ersättare innan dess att blockeringen är borta. Det fungerar precis likadant på planen när man gör sportsliga förändringar.
Jag tror att denna mesighet ligger svensk fotboll i fatet. Jag tror också att man inbillar sig att man förvandlas till nån turkisk klubb (som sparkar en tränare i veckan) om man börjar göra snabba förändringar. Nonsens.
Min uppfattning är att mycket av denna extrema försiktighet och fasthållandet av “det gamla” förankras av media. Många medier är oerhört snabba på att problematisera när folk lämnar föreningarna, de tycks se det enbart som “kunskapstapp”… Alltså att man äger något som man sedan blir av med. En ren materiell kvantitativ syn på kunskap. Man kan se det som att medierna speglar en gammal institutionell kultur där man inte ser någon skillnad på institutionellt lärande och institutionell tröghet.
Man liksom drar en linje mellan “försvinnande av kunskap” och “sportslig katastrof”, helt utan att nämna att det många gånger är bevarandet av utdaterad kunskap som i sig själv leder till sportsliga problem. Och att det är kvalitén på individerna som ackumulerar kunskapen som avgör utfallet.
På många sätt är det rimligare att förnya för förnyandets (givet att man har selektionstryck och kompetens i rekryteringen) skull än att bevara för bevarandets skull, även om den krassa sanningen förstås är att smarta människor med en uppdaterad världsbild helt enkelt tenderar att prestera bättre än människor som har varit smarta och jobbar efter en förlegad idé - erfarenhet till trots. Den egna stabiliteten har lågt eller inget egenvärde om din omvärld springer ifrån dig.
Detta har även MFF:s nye ordförande Zlatko varit inne på. Man kan väl mellan raderna säga att han bekräftat för supportrarna att han vet att det finns en värld utanför MFF:s väggar, och är ödmjuk inför den.
Spekulerar fritt nu: Zlatko gör samma rond med DA som Gozzi gjorde med Bosse i DIF. Försöker få honom att acceptera en annan roll… Kanske att DA är lite mer mottaglig, men rent krasst tror jag redan det är över. Han lär inte tillåta att MFF fortsätter reproducera samma idéer, och jag hoppas för Philip Berglunds skull att han inte är rekryterad pga att han tänker som Daniel Andersson.
Många etablerade personer i föreningarna skulle inte hålla med om detta. Stabilitet är grunden till förbättring. Stabilitet gör att man har råd att förändra med lägre risk. Och lägre kostnad. Stabil miljö underlättar även utvärdering. Över tid. Tror ej på tombola i organisation. MFF har förstärkt o förlängt svacka pga överdriven rotation bland ledare. Varje ny kan mycket på pappret. Men kunskapen går förlorad i en miljö de inte behärskar. Förmodligen. Andersson kan mycket väl ha pressats till “felbeslut”.
Låt oss fokusera på MFF:s förändringsresa här. Var ej mening att deraila in i den ständigt återkommande metadiskissionen om att förnya visavi konservera.
Jag ska försöka göra lite research på Zlatkos histiria och se vilka slutsatser man kan dra av hans ledarskap, och om det går att överföra något till den här tråden. Återkommer.
Du ska ha kredd för att du aldrig ger dig med din position. Men du verkar inte riktigt hämta in information om vad som faktiskt sker.
Daniel Andersson är, likt Bosse var, någon form av “boss” inom MFF. Enorm makt och delvis med all rätt givet alla titlar och Europaspel. Problemet är att han inte kunnat ställa om när uppstickare likt Mjällby, Sirius och Hammarby kommit med väldigt mycket mer kostnadseffektiva modeller för truppbyggen.
Han har tuffat på med sina profilvärvningar som är 25-30 år. I fjol missade man Europaplats, trots Allsvenskans överlägset dyraste trupp. Man gick back 80 miljoner och har varslat ett dussin anställda.
I år ligger man i botten. Hela stommen är antingen skadade eller ur form (AC, Jansson, Olsen, Stryger). Profilvärvningarna presterar inte och flera av talangerna är bänkade.
Det är en klyscha men man kan inte leva på gamla meriter. Hade Daniel Andersson varit så bra som det påstås hade han inte försatt MFF i den här situationen.
Kan tilläggas att Ramirez anställdes efter en, som det sägs, otroligt ingående process där dussintals potentater undersöktes. Och nu är det väldigt nära att han får sparken efter bara en tredjedels säsong.
Detta sammanfattar det hela väldigt bra. Ingen sportchef, oavsett förtroendekapital, överlever detta. Han har ju dessutom redan gjort försök att “starta om” föreningen. Man har dessutom tillsatt flera “externa utredningar” och genomlysningar av föreningen.
Kan inte annat än beskrivas som ett episkt fiasko. Nu verkar det även vara ute på stan att kejsaren är naken. Ser överallt hur tyckonomerna kring Allsvenskan riktar udden mot Daniel Andersson.
VD Rosengren slutar. Följer inte MFF noga men det här känns väl ändå aningen mer turbulent än väntat? Nog hade skiftet kunnat ske “off season” i mellandagarna. Kan noteras att Rosengren var tidigare ordförandens anställning, nu är det nya tag under Rihter.
Kul kuriosa att det nu alltså är tre klubbar på vd-jakt, AIK, Sirius och MFF.
Det läckte ut via Radio 1910 för några månader sedan att det redan var klart att Jimmy skulle få lämna. Då mullrade det till hos MFF, och någon tvingade podden att backa. Där och då förstod man ju att det var korrekt.
Jag tror man har sagt till Jimmy att antingen avgår du självmant (som nu) eller så kommer vi sparka dig.
Jag har sällan sett en så tydlig felrekrytering. Det handlar inte bara om första intrycket (som var extremt märkligt). Hela hans gärning och profil känns illa matchad mot Malmö FF:s behov.
Nu flaggar MFF återigen för stora underskott. Zlatko säger “större än förra årets”. Ingen borde egentligen vara chockad. Det kostar att bygga om. Det kan vara ett positivt tecken att man tar rejäla grepp direkt i stället för att smeta ut det över en längre tidsperiod.
Detta låter som negativa 100 msek under ett enskilt år och därmed ett rungande rekord. Såvitt jag kan minnas finns det ingen som varit i närheten. Kostnaden för att hamna snett sportsligt visar sig först när man några år senare måste bygga om. Jag tycker inte detta är så dramatiskt rent ekonomiskt. Man kommer från en dynasti och kostnadskostymen gör att fallhöjden blir enorm. Men minusresultaten är ändå relativt rimliga med tanke på att man verkar ha en stark kassa.
Det som är mer illavarslande för MFF att det objektivt är att det fortfarande är svårt att se att de landat helt rätt med sin ombyggnad. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många tecken på det. Det är omöjligt att bedöma om det kommer gå snabbt eller ta tid. Detta eftersom att andra klubbar som ligger längre fram kan förändra på ett sätt som gör att avståndet till MFF består.
Man kan även kritisera strategivalet.
MFF har inte heller landat i något direkt kul och spännande nytänk. Det man hör är ett mantra om att spela unga spelare och generera transferintäkter. Man vill även försöka klona delar av Bodöglimt och deras sportsliga modell. Detta är inte nytt längre. Det ger ingen jättefördel eftersom att FLERA ANDRA tänker likadant och uppenbarligen är minst lika bra på att genomföra strategin trots mindre plånbok. Se på oss. Vi har kommit längre och finslipat strategin under flera år. OM strategin vore överlägsen borde vi sportsligt vara längre fram än vi är jäfmört med ALLA andra. Vad ska bli Malmös edge och usp?? (samma fråga riktar jag mot oss).
Håller helt med. Letar efter “nästa grej”. Får se vad det är. Känslan är väl att det kan komma att uppstå någon fördel ur en optimerad träningsmiljö som får samverka med extremt selektiv rekrytering under ett antal år. Möjligen kan man även kombinera det med att massrekrytera spelare och helt enkelt bara behålla de som träningsmetoden biter på. Man pratar ofta om intensitet. Bodö gör det. Maximilian Hahn gör det. Många andra klubbar gör det. Där kanske det finns ett kliv att ta.
Det blir intressant att se hur Sirius ser ut “år två”, om man gör en ren jämförelse med Mjällbys kollaps. En del av mig hoppas att vi alltid har ett litet lag som är med och konkurrerar, men jag kan inte se hur det ska fungera i längden nu när flera av storlagen blivit mindre efterblivna.
Det har sagts en miljon gånger, men Sirius måste berömmas. Man sparkade en tränare som satte “poängrekord” och ersatte med Engelmark. Samma Engelmark var därefter nära att få sparken, men Sirius valde att behålla.
Därefter har man levererat en poängskörd som är otrolig.
Trust the plan och allt det där passar bra in här, men det räcker inte. Att lita på planen duger bara om planen är bra, och här är det helt uppenbart så att Sirius chefsarkitekter satt en ruggigt bra plan som MFF bara skulle kunna drömma om i dagsläget. Pengar har inte gjort MFF smartare, utan relativt klubbar som Sirius och Mjällby har man istället blivit dummare.
Om något av storlagen hade levererat samma obesegrade rad som Sirius stod för innan formsvackan hade medierna garanterat börjat prata om “en svensk utmanare till Bodö glimt” och liknande. Jag tror inte att Mjällbys poängrekord var en slump på något sätt, men det är på många sätt ännu mer imponerande att Sirius ser ut att kunna återupprepa något som är nästan lika storslaget.
Värt att notera att chefsarkitekten är Daniel Andersson. Mannen som satt MFF i situationen man nu är i ska alltså lotsa klubben in i en helt ny fas. Berglund gör såklart mycket av grovjobbet men ska man levla upp måste man ha in en strateg likt Hahn, Steele eller von Heijne.
