När initiativet kom kände jag väl lite av vad kritiken här säger. Inte riktigt lika spetsigt kanske, men jag hade en känsla av att projektet skulle “toppa” tidigt och sedan hamna i skugga.
Den Svarta Massan, supportrarnas AIK-bank, har en helt annan solid grund och beprövad långsiktig hållbarhet.
Frågan är ju om den klubbkultur AIK haft efter Champions League 1999 egentligen är så charmig och dynamisk. Jag får ofta intrycket att många lever på nostalgi från en tid som inte går att upprepa.
Lite som när ni suktar efter matcher på Stockholms Stadion, där alla vet att det rent objektivt är en skitarena för modern fotboll. Likväl lever den räntefritt i den äldre generationens huvuden eftersom det var där man upplevde vissa genuina känslor och skapade sin identitet.
Det måste gå för AIK att anlägga en ny kurs utan att klubbidentiteten förstörs. Då måste man också acceptera vissa förändringar som initialt kommer kännas konstiga.
Håller helt med. Tror bara inte att man ska göra AIK omänskligt. Det går att trampa snett när man blir personoberoende. Man tar udden av alla människor på vägen och uppgår i en ansiktslös maskin. Det är detta som jag inte tror passar AIK. Ni behöver ett uns av mutumba både i trupp och regi. Det är min take.
Jag suktar inte efter träbänkarna, pelarna och arenan i sig själv. Men jag suktar efter borg och äkta geografisk hemvist. Så det handlar inte enbart om nostalgi, utan också om att inte kapitulera. Har kul och mår bra på mobiltelefonarenan. Men kommer inte programmera om hjärnan för en så fjantig sak som att några direktörer från arenaindustrin intervenerat i vår organiska kultur och “bestämt” var vi ska bo.
Respekterar viljan att aldrig ge upp. Arenafrågan för er är annars ett ämne för en annan tråd.
Jag är mycket mer intresserad av ett namn som KK jämfört med alla dessa utländska tjänstemän som ska komma och visa oss hur man gör.
Svårt att säga om det kan bli bra. Han är ju gammal journalist och mediepersonlighet blivit tränare. Givetvis gammal spelare också, som alla andra. Det som kännetecknat hans karriär är att han successivt ätit sig in och upp i olika organisationer, och att man varit trygga med att lägga mer ansvar på honom. Dvs ansvar för strategi, värvningar etc. Och att han verkar ha en ultraoffensiv läggning rent sportsligt.
Jag tror inte han är någon som ska underordnas ett tungt strategidokument med de tvång och måsten som kommer med detta. Snarare kanske någon som integreras djupare i organisationen och behöver vara med och påverka.
Har för mig han avbröt sin egen spelarkarriär väldigt tidigt. Tror inte han varit i närheten av någon högre nivå.
Vad gäller hans eventuella roll i AIK tror jag inte det är ett problem för honom att släppa bitar han haft ansvar för i VSK. Där har det ju delvis skett av skäl som har att göra med begränsad organisation. Och att han varit väldigt driven att vara manager. Nu har det pratats om att om han stannar i VSK blir det med en ny sportchef över sig.
AIK vill göra en storförsäljning i vinter – få bra årsbokslut
Han är nog ödmjuk. Varken tänker eller tror att han får exakt samma roll. Men hans historik säger ändå något om hans personlighet, och åt vilket håll han drar. Det finns tränare som inte på något sätt vill lägga sig i varken strategi eller värvningar, och så finns det tränare som lutar mer åt managerhållet: De kommer oundvikligen må bäst av att få en viss grad av påverkan.
Mång mindre klubbar slår ihop tränarrollen med sportchefsrollen just på grund av ekonomiska skäl, som du säger. Men det kan också drivas av att tränare vill göra mer och ta en större kontroll över organisation och bygge.
I så fall får han nog samma roll som Thomassen har sedan Berntsen fick sparken. Det vill säga mer inflytande över värvningarna. Det är åtminstone vad som sagts officiellt, hur det fungerat i praktiken vet jag inte.
Men kommer nya sportchefen på plats och sedan tar in Karlsson får man utgå från att de är 100% klara med rollfördelning och ansvar.
Ja. Och det där är inte helt lätt. Med tanke på AIK:s övergripande problem med ekonomisk instabilitet och “sport utan riktning” så känns det som att man måste landa i något tydligt där först. Vet inte om man avser göra om strategin igen, eller om man bara ska fortsätta byta tränare tills något sätter sig… Men OM man vill göra om från grunden och få allt att sitta ihop så behöver man förmodligen göra större ingrepp på fler nivåer i organisationen.
Vi har ju på många sätt en snarlik situation, men jag inbillar mig att vi nu iaf påbörjat en transformation till något nytt. Ny ny tränare från förra året (som blev kvar), ny vd tillträder nu 1 december… Mina förväntningar är att man börjar bygga om rejält, och om jag hade varit AIKare hade jag förmodligen också förväntat mig något liknande. Igen.
Vet inte hur många gånger vi försökt få till en “riktning”. Alla tränare kommer in med en idé och filosofi att förverkliga. Men det verkar inte sätta sig. Har tankar om att de kortsiktiga resultatkraven är extra stora hos oss. Att det stör och tvingar fram kortsiktiga beslut. Vi ska inte vara en förening där man behöver “börja om” så här ofta. Vet inte hur vi hamnade här.
Riksdagsledamot: Hübinetteutredningen kan skrotas
Det kanske var så tidigare. I en stockholmskontext. Att kraven var högre på AIK än på Hammarby och Djurgården. Nu tror jag dock det finns liknande stormkapacitet hos alla tre. Alla förväntar sig att vara ett topplag, titlar och snart även Europaspel.
Ja, men nog kan du hålla med om att stubinen fortfarande är kortare i AIK? Det finns hur många exempel som helst. Varje jävla år är det någonting som splittrar oss, och något som skapar kaos. Är det inte agentfrågan så är det tränarfrågan eller vd-frågan. Eller styrelsefrågan. Eller något annat.
Och det bottnar alltid i ett missnöje som är omedelbart. När vi på någon punkt ser ut att inte leverera i linje med den här prestationsidentiteten som jag menar att vi har.
Ja, det är nog korrekt. Känslan utifrån är att det finns en stor mångfald av starka grupperingar. Många viljor. Mycket maktkamp som skapar den här dynamiken och samtidigt skapar en dragningskraft. Låg grad av underkastelse. Det gör AIK väldigt intressant och skapar en dragningskraft som säkert inte i alla lägen är gynnsam. I ljuset av det imponerande att fylla jordgubben, för man skulle kunna tänka sig ett helt annat publikscenario än det som faktiskt levereras.
Jag tror att problemen i dagens AIK uppstod i samband med framgångarna på 1990-talet. Den generationen som var med då, främst 70-talister och äldre 80-talister, fick en uppfattning om vad AIK är och hur den bör styras (starka karaktärer). Man kan tala om hybris om man vill, jag tror den generella supportern är ganska realistisk. Dock lever det kvar i systemet att “vi borde vara bättre” och man är väldigt snabb att hitta syndabockar.
Som jag nämnt tidigare tror jag absolut det är något man kan förändra, för det är ingen världsunik klubbkultur i AIK.
Kanske måste medlemmar vara betydligt mer proaktiva på årsmöten. Ett exempel är Manuel Lindberg, där kunde medlemmar direkt kallat till extra årsmöte och avsatt styrelsen som tillåtit Lindberg vara sportchef och nästan köra klubben i botten. Men det sker inte, utan folk är betydligt mer villiga att gnälla i diverse kanaler (menar inte konstruktiv kritik givetvis).
Ja “AIK-hybrisen” är väletablerad… Men det handlar väl egentligen mest om att det finns något grandiost i identiteten. Klart att detta blir ett problem när maskinen inte fungerar som den ska, men i grund och botten tror jag ni gynnas av detta. Även om det ser ut att gå sämre just nu så inbillar jag mig iaf att man i AIK inte har något inre motstånd mot att satsa, och satsa rejält.
DIF är helt annorlunda. Präglat av en överdriven försiktighet som gör många supportrar galna. Visst, man skruvar upp löner och värvar dyrare och dyrare. Men det är alltid för att marknaden tvingar oss, och inte för att vi slår på någon trumma och spänner musklerna. I mina ögon har AIK en helt annan vilja att trycka på gasen rejält, vilket såklart även kan försätta föreningen i svåra situationer när satsningarna går åt helvete.
Det sker inte hos oss heller. Tror svensk sk föreningsdemokrati är rätt ängslig överlag. Det snackas mycket, men det är väldigt sällan ägarna/medlemmarna tar kontroll och styr med hela handen för att få till en förändring. Finns i verkligheten en smått bisarr tillit (bekvämlighet?) till de som för tillfället har vakten, även om det inte låter så när man läser på exempelvis twitter. Mycket snack, men… nothing ever happens.
I ert fall har det ju i närtid funnits säkert en handfull olika anledningar till att gå in med en rejäl yxa från styrelsen och nedåt. Skulle säga att hela den här agentbomben som briserade för några år sedan i en välfungerande “demokrati” hade tvingat hela styrelsen att avgå, och om så inte skett så borde den ha jagats bort. Det är för mesigt för min smak.
Kortstatistik 2025: Hammarby var minst varnat – AIK:s Besirovic fick flest gula kort av spelarna | Se listan
AIK agerade genom att sluta göra affärer med dessa agenter. Vet inte vad mer man kunde ha gjort. Problemet är större än att AIK kan lösa det på egen hand. Agenterna ser ut att få sina affärer oavsett hur illa de beter sig mot föreningar.
