Lyssnade på DIF-poddens säsongssummering 2025.
Några snabba takeaways.
- Samtliga radiopratare har en i grunden kritisk inställning till hur föreningen har skötts, och till resultatutfallet.
- Vårens skadefrekvens lyfts fram som en förmildrande omständighet.
- Fortsatt rejäl kritik mot truppsammansättning och värvningsstrategi.
Man passar även på att kommentera de stora pengar vi lagt på värvningar under året, och fastslår att en satsning faktiskt skett (Robin). Det berörs att stora delar av de transferintäkter vi genererat senaste åren återinvesterats i truppen, och att vi successivt skruvar upp investeringsviljan. Delvis på grund av att spelarna helt enkelt är dyrare nu.
Överlag alltså ytterligare ett avsnitt där kritiken är central, trots vissa tappra försök till försvar.
Kritiken mot enskilda personer är inte stark, men mellan raderna förstår man att udden är vänd huvudsakligen mot Bosse, men även föreningens helhetsarbete när det kommer till strategi för truppbygget.
Personligen håller jag med om det mesta som som sägs i podden. Det är egentligen inget nytt som dryftas, utan summeringen är just detta: En summering av saker som redan är sagda. Inga nya insikter och ont om ny information.
Stort plus att det torgförs att flera av våra värvningar kostat rejält med pengar (Okkels 18 msek, ett exempel), och att träffbilden är för dålig. Det exemplifieras på ett bra sätt genom att peka på hur stora summor vi parkerat på läktare och bänk vid utvalda matcher.
Det jag saknar i den här trion (Farid, Robin, Tony) är viljan att formulera uppbygglig kritik som pekar på konkreta lösningar på problemen föreningen satt sig i. Det är med all rätt mycket fokus på kritik av ledningen, men jag tror man skulle kunna nå ännu längre och bli ännu mer relevanta om man lyckades illustrera olika vägar framåt. Det är lätt att kritisera, men svårare att formulera en trovärdig strategi.
Det finns gott om bra exempel på saker som gått fel, och man bör kunna spinna vidare på dessa. Farid är skarp när han pekar ut specifika saker som gått fel (han säger exempelvis att ‘istället för att betala 10 miljoner för Åslund’ så ska vi ta Åslund billigare ett fönster tidigare – vi ska ha koll på dessa spelare).
Men.
Det verkar finnas en konsensus i trion att hela tiden falla tillbaka på att organisationen ska bli större.
Större organisationer löser sällan problem när dessa har sina rötter i sitter i kärnan, och hur man arbetar. Stora organisationer tenderar att bli trubbiga och ineffektiva. En liten hyperskarp grupp kan springa snabbare och fatta snabbare beslut. Jag vill alltså inte blåsa upp den sportsliga organisationen om det inte är absolut nödvändigt. Jag ser snarare att DIF ska gå i motsatt riktning:
- Minskad trupp
- Minskad sportslig organisation, alternativt att man börjar byta ut folk.
Allt handlar om att ha de bästa människorna på plats, och låta dessa jobba i ett smart och självförbättrande system.
Att känna att man behöver blåsa upp den sportsliga organisationen är en reaktion på något. Men att den tar många felaktiga beslut behöver inte betyda att den är understaffad - det kan precis lika gärna betyda att den jobbar på fel sätt, och har fastnat i negativa loopar som är svåra att bryta.
Att man helt enkelt vant sig vid att arbeta ineffektivt och inte ser sina egna brister.
Jag skulle vilja se argumentet för att saker blir bättre bara för att man kastar mer människor på problemet. Organisationer blir sällan bättre av detta, men de blir garanterat dyrare och kan därmed trigga fram ännu mer stress.
DIF-podden har väldigt många skarpa analyser, och dynamiken i studion skapar väldigt bra radio. Men just i denna fråga känns man grunda och lite för enkelriktade.
Som helhet en bra summering av säsongen.
