Farid och co har naturligtvis begått podd igen, tätt inpå segern mot AIK.
Det var naturligtvis ett avsnitt i rejäl dur, där ytterst få kritiska tongångar sipprade fram. Poddtrion (Farid, Tony, Robin) verkade i likhet med resten av DIF väldigt tagna av det ovanliga matchutfallet och hade svårt att lägga band på sina känslor (eller försökte förmodligen inte göra det). Det enda lilla kritiska jag lyckades snappa upp var att de högg mot Hegland för att han stod och sov på avsparken efter AIK:s reduceringsmål. Bortsett från detta var avsnittet en enda lång kavalkad av positiva känslor.
Jag har en liten anmärkning.
När man berör Heglands succé så kommer man in på att “nya DIF” inte längre behöver förhålla sig till gamla sanningar om att “spelare som slår igenom måste säljas”. Detta har som bekant varit ett mantra i DIF… Spelare blir bra, lämnar direkt. Ibland håller man kvar ett extra fönster, men någon förlängning har det aldrig varit tal om.
Här förde man fram att det nu är läge att försöka förlänga med en sådan som Hegland. Att ge honom en säck pengar, få honom glad, och sedan en andel av nästa transfer (eller motsvarande). Detta ska då vara möjligt för att Bosse är borta, och således är den här relationella grejen om att “kom till DIF - vi (Bosse) hjälper dig ut i Europa!” är död och begraven.
Nog för att detta vore välkommet att testa… Jag tror det är extremt svårt, och jag tror att trion överskattar vår hand. Även om vi har råd att kasta 10 msek på Hegland för en förlängning är det fortfarande enorma ekonomiska ekonomiska kliv när man tar steget ut i Europa. Incitamenten för att förlänga är svaga nästan oavsett vilken summa som erbjuds, om man inte mer eller mindre kan garanterat ett Europaspel och en titel. Det är inte enbart Bosses relationella verktygslåda som medfört att vi krängt av bra spelare på löpande band, utan självklart också rena marknadseffekter.
Farid lät dock säker på sin sak, och givet hans insyn vet han säkert något om att DIF ska försöka förändra sin linje här. Kanske nu, kanske på sikt. Vem vet.
Jag är dock fortsatt tveksam. Inte enbart pga ovanstående, utan även pga Jamestown. Alla Jamestown-klubbar optimerar för hög personalomsättning, och delar av fundamentet i deras metoder bygger på att klienterna ska sälja och återinvestera. Jag har inte någonstans sett ett enda tecken på motsatsen. Därför tror jag fortsatt att det - oavsett vem som blir sportchef - kommer vara ett argument man för fram när man försöker värva spelare till underpris.
Kanske säger man inte rakt ut “vi kommer inte stoppa dig”, men att värvas uppåt i det globala seriesystemet (Jamestown-värvningar ser ut att oftast komma nedifrån…) för att mentalt finna sig i att DIF är någon form av slutstation. Vi är inte där, och behöver professionalisera rejält för att få spelare att stanna ett ynka ytterligare år… Det är vad jag tror, men jag blir gärna motbevisad.
Detta är förstås något som ger en rätt besk smak i munnen. Känslan av att för evigt vara en busshållsplats för unga spelare. Men jag tror samtidigt att man blir tryggare i att avyttra spelare när man känner att man har bättre koll (lägre felprocent) på inflödet. Att spelarna som ersätter helt enkelt i högre utsträckning passar in och fungerar.
På sikt kan det även bli så att anknytningen mellan supporter och förening förskjuts från spelare till ledare. Klubbar som kan säkra kontinuitet i ledare som är kompatibla med strategin kommer att vinna över tid, och jag inbillar mig att det kan finnas ett sätt att få dessa att stanna under något längre cykler TROTS sportslig framgång. Men det är föremål för en separat diskuission.
