Otroligt intressant och jag måste fråga mig om du har något ingångsvärde annat än att du bara kan hur det ser ut rent generellt? Jag har aldrig innan sett det så bra listat hur det går till och vilka mekanismer som ligger bakom.
Helt enig i det sista, det skulle jag vilja se. Vi har inte direkt längre någon nytta av 1-3 miljoner som en avyttring skulle ge kortsiktigt eller ha nåt problem med kostnaden det innebär om han är kvar i klubben för den delen. Ska vi avyttra ska det vara för att han helt enkelt inte räcker till MEN då vill jag att de även är det långsiktiga. Han kanske är en lovande vänsterback men att vi just nu har tre spelare på den positionen. Då hade det varit rationellt att sälja honom men om ett år kanske alla är borta och då hade det varit långt dyrare att dela lösa en vänsterback med rätt kaliber och dels att spela in honom. Har vi långsiktigheten på plats kommer vårt värvningsarbete bli svårstoppat för nu har vi ett kapital att stå på som grund och vi behöver aldrig igen egentligen ta bud vi inte själva vill.
De här ger ersättning till Afrikanerna även då svenska lag säljer
MEN min poäng är:
den här lär ge lägre vinst till Afrikasäljarna p g a då den stora försäljningen sker ett steg senare, eftersom det är inte så troligt att de får lika hög vfkprocent då eftersom mellanklubben vill också ha vfk och de klubbar som köper dyrt vill knappast få med TVÅ vfk d v s högre totalt, då de betalar mycket i övergång.
Om de går med på högre vfk vill de betala mindre i transfer, vilket minskar hur mycket vfk ger eftersom det är procent på transfersumman…
Ja detta är den stora risken, men samtidigt kan man ju argumentera för att ert system ska kunna försörja er ändå. Att man litar på att det kommer fungera, åtminstone på sikt när det satt sig.
Precis så. Och det är ett tillstånd man bara tar sig till givet stabilitet i trupp och hyfsat stridskapital i kassan.
Mjällby har på några år gått från att systematiskt låna in talang (ex Walta) till att nu kunna neka stora bud på nyckelspelare (ex Stroud).
Vi har också hamnar i en position där vi inte behöver sälja av ekonomiska skäl, men däremot finns det inbäddat i föreningen en slags flathet inför att spelare som vill lämna helt enkelt ska släppas. Då rationaliserar man ofta att budet är “rätt”, även om det sätter oss i skiten. Och är dyrt att ersätta. Detta skapar också en enorm systemisk sårbarhet eftersom att agenter helt enkelt nyttjar detta för att lirka loss spelare under kontrakt.
Ja detta med hur kontrakt som skrivits under inte gäller i praktiken om spelaren vill dra är ett systemiskt problem i hela fotbollen, se på Isak exempelvis i somras. Pacta sund servanda heter det alltid annars i alla branscher, dvs att ett underskrivet avtal alltid gäller, men av någon anledning tycks det inte vara så i fotbollen. Klubbarna måste 0bli hårdare här och ha rätt att införa sanktioner om en spelare exempelvis träningsvägrar. Har du skrivit på ett avtal över fem år är det det som gäller oavsett vad du själv tycker två år senare.
Ja precis, eller hitta en agent som i sin tur hittar en klubb som är villig att betala det som krävs. Men som vi alla vet tenderar många agenter att försöka lösa det genom att pressa ned priset och lirka loss spelaren. Det är förstås enkelt att förstå varför.
Jag har inga som helst problem med att man släpper spelare, men målbilden måste vara att alltid landa lite över marknadspriset, och betydligt mer än så om man själv vet att spelaren inte går att ersätta på kort sikt.
Exakt så men det är en intressant frågeställning att diskutera varför just fotbollen har hamnat i det hålet. Visst, vägrar de spela så blir det inga mål gjorda men vi måste sätta ner foten tydligare. Eller att de blir återbetalningsskyldiga resterande belopp eller liknande. Att agenterna vill sälja sina klienter varje år fattar jag ju också, det ligger i deras intresse men det är helt orimligt som det ser ut nu.
Ja det är en riktigt svår sits.
Hur kommer det sig egentligen att spelarna över tid blivit extremt agentlojala? Att de i praktiken först och främst tillhör ett agentstall, och att klubblojaliteten blivit så oerhört lågt värderad. Det är en remarkabel glidning som skett de senaste 10-15 åren, det är min känsla iaf.
Man kan ju såklart se logiken i att spelaren på det mentala planet etablerar en mycket stark relation med agenten (starkare än vad de vill medge) mot bakgrund av att agenten har så stor karriärpåverkan, och direkt effekt på spelarens lön med mera.
Samtidigt borde det finnas en stark motkraft från klubbarna, som de facto är den entitet som både agerar arbetsgivare och är ytterst ansvarig för spelarens utbildning. En utbildning som i sin tur lägger grunden för kommande karriär. Klubbarna har utöver detta supportrar, gemenskap och mängder av mjuka värden som borde balansera ut detta.
Men ändå ser vi att till och med mängder av helyllespelare ständigt poserar med bultande hjärtan och pratar om klubblojalitet - samtidigt som de anlitar agenter där det är vida känt att man behandlat klubben extremt illa.
Spelarna kommer lindrigt undan här. De vet mycket väl vad agenterna sysslar med, och (ibland) vilka kretsar de rör sig i. Men likförbannat väljer man att fortsätta anlita samma agenter och duckar alla svåra frågor.
En rik och långsiktig klubb bör sikta på att äga andelar i “fristående” agenthus som sedan tecknar förmånliga avtal med klubben. Spelaren får starka incitament för att välja en “preferred partner” initialt, och på sikt kan man gå för att vara exklusiv med bolaget på vissa marknader. Man kan hitta på massa grejer.
Alternativt får klubbarna via SEF ta fram en egen licensiering där agenter licensieras mot bakgrund av de krav som ställs från klubbarna men kanaliseras via SEF ut i licensen.
Sen förstår jag att det finns hinder här, och att det kanske i praktiken är omöjligt att rulla ut. Det kommer pratas om rättigheter som “fri rörlighet” och “fri konkurrens” yada yada.
Men det har ett viktigt signalvärde att göra saker. Även om man inte alltid får och även om det inte alltid går.
Som Bajare minns jag Sebstian Eguren, “Forza Bajen Siempre” som sen skrev på för gnaget. DET sveket kommer jag aldrig glömma även om jag fattade varför. Exakt, agenterna måste tas ner, de har för mycket makt idag.
Fast KLUBBEN är ju viktigare än agenten för spelarens karriär för utan klubben blir de inte så bra ![]()
Njae. Då blir klubbarna på två olika stolar. Många klubbar sköter sig, men en del gör det inte, så spelare kan behöva hjälp som agent eller någon slags fackförening.
MEN det behövs även något vettigt från FIFA/UEFA / (SEF är nog för litet) som stoppar skitagenter och har hårda sanktioner och monetära straff som kompenserar vad klubbarna förlorar mot spelare som försöker strejka sig till att bli sålda för att få mer betalt FASTÄN DE HAR SKRIVIT PÅ KONTRAKT som klubbarna har följt…
Exakt det jag också ville få fram. Som det ser ut idag är det snudd på ohållbart.
På pappret håller jag med. Men FIFA/UEFA är långt med dysfunktionella organisationer än SEF och svenska klubbar. De är både otroligt trögrörliga och jag kan inte se att de skulle klara av att designa ett regelverk som löser just våra problem - vi är för små. De agentrelaterade problemen vi diskuterar är långt långt värre i Sverige än de är i övriga nordiska grannländer, exempelvis.
Därför behöver vi agera på egen hand.
Det fanns för 6-7 år sedan en allsvensk pakt om att inte arbeta med 3 specifika agenter. Alla klubbar var överens. Men AIK bröt pakten och sen vet vi vad som hände. AIK fick i praktiken ett monopol på den talang som förvaltades inom dessa nätverk, och agenterna kunde fortsätta operera med samma metoder.
Jag vet att ett antal sportchefer och klubbdirektörer var riktigt förbannade på AIK vid det tillfället. Jag tror samtidigt att 99% av alla som försöker förstå den här frågan underskattar hur svårt det är att ta sig ur ett sånt här system när man väl trillat dit.
Jag vet även att vi bara får höra en bråkdel. Situationen mellan agenter och svenska klubbar är långt mycket värre än vad som kommer ut via medier.
Om din motståndare sitter på tre stolar så kan du gott sitta på två stolar för att visa att du inte tänker låta dig tryckas ned.
Jag tror inte det skulle fungera i längden, men tycker förslaget är tillräckligt intressant för att diskutera. Alla former av nytänk välkomnas.
Och så har AIK mage att klaga på HTFF! haha
SEF borde kunna införa sådant så det inte behövs någon pakt som en klubb kan bryta utan att bli tvångsnedflyttade under elitklubbarna d v s direkt ner till Ettan…
Fast det kan ju inte agenterna göra om inte klubbarna tillåter det ![]()
Det är precis vad de kan. Det är bara att maskera sig väl. Det finns inte en svensk klubb idag som har kapacitet att göra den DD som krävs för att säkerställa att man inte jobbar med målvakter och bulvanföretag. Få har resurser för att se vem som egentligen drar i trådarna när det köps och säljs spelare.
Om polisen löste detta så kanske vi kan börja diskutera andra frågor. ![]()
Jag menade stolarna spelaragent
och scout och agent åt klubbarna samtidigt. Se senare kan klubbarna välja att inte betala.
Licenserna är SSFs och polisens jobb.
Precis.
Och är du någorlunda skicklig kan du sätta dig på alla stolar utan att säljande klubb märker det. Det enda som krävs är att du har en bolagsstruktur där döljer ditt inflytande.
En spelares agent kan själv företräda spelaren, ta säljuppdrag av säljande klubb i ett bolag under annat namn/bolag, och göra likadant med köpuppdrag åt köpande klubb.
Det enda som krävs är att du har rätt typ av nätverk och att du skyddar dina bolag från insyn.
Samma agent sitter då i praktiken på alla stolar, och har tre separata intäkter på en transfer.
Nu händer ju inte detta hela tiden. Men det är fullt möjligt. Och det är i praktiken omöjligt för en liten svensk förening att se.
Fast klubbar kan låta bli att anlita säljagenter och köpagenter då det gäller större pengar, eftersom högprisspelare syns ju ändå av KPIer ![]()
Däremot kan sådan service kanske behövas för okända spelare, t ex då någon okänd behöver säljas/lånas ut för att de inte passar in i truppen (än).
Det kan både du och jag tycka, men jag tror att man grovt överskattar kompetensen i väldigt många klubbar. Även klubbar på förhållandevis hög nivå har under vissa fönster förtvivlat svårt att sälja spelare till marknadspris.
Det är ett hantverk och det krävs hyfsat unik kompetens.
Det är klart att det ofta går att sälja spelare ändå, men det där är något man får lära sig.
Det var inte länge sedan mindre svenska klubbar i praktiken inte fattade hur man sålde riktigt bra talang till Europa. Nu är den tiden förbi. BP, Sirius, Mjällby mfl skeppar iväg spelare och gör stora transfers. Vissa klubbar ligger efter.
Och eftersom att transfernettot behövs för att täcka driftunderskottet så kommer man inte runt att klubbar ibland kan hamna i oerhört kniviga situationer där spelare som saknar köpare ändå måste säljas.