Djurgården och framför allt avgående vd Henrik Berggren och sportchef Bosse Andersson har hyllats för sina ekonomiska framsteg sedan 2013/2014. Omsättningen växer, och klubben gör starka resultat tack vara sportsliga prestationer (europaspel) och talangförädling som gjort att man kunnat kapitalisera på transfermarknaden.
Samtidigt ser det ut som att Djurgården förlorat sin tidigare förmåga att generera “billiga poäng”. Trots att klubbens spelarbudget och kassa växer står det klart att den sportsliga avkastningen per investerad krona sjunker. Man betalar successivt mer och mer för sin trupp, men lyckas förbättra sin position i det allsvenska konkurrenslandskapet.
Låt oss ta avstamp i Anders Norléns tweet där han resonerar kring att Mikael Anderssons sign-on var nästan lika stor som GAIS totala lönekostnader (spelare och personal) under jan-sept 2025.
Tycker inte att det finns någon anledning att förminska den ekonomiska utvecklingen som föreningen haft under nuvarande ledarskap. Det är en extrem turn-around på bara ett årtionde. Det är klart att det drivits av en explosiv transfermarknad, men alla klubbar har haft samma (eller bättre) förutsättningar att får in lika stora pengar.
AIK borde förmodligen vara rikare än vad vi är. Det är man inte. Finns fler exempel.
Sen är den relativa utvecklingen för många mindre klubbar kanske ännu större eftersom att de tagit sig ur fällan där de hålls tillbaka av inhemska transfers. Man har relativt låg omsättning, så effekten av stora transfers blir enorm.
Henkes broms och bosses gas har varit avgörande för att ta DIF till den plats man är på idag. Men vad händer nu? Det går inte att handla billigt från de mindre klubbarna längre. De säljer till kontinenten och tar allt mer betalt för sina spelare. Hur länge kommer man att kunna ta billiga finnar och japaner för att säkra ekonomisk tillväxt?
Jag undrar hur GAIS 2025 står sig mot DIF 2019. Vår lönekostnadsandel av totala lönekostnaden kan ge inspelade poäng per “andelskrona” som borde vara intressant att se.
Ja, det är förmodligen logiskt att viss edge försvinner när klubben växer. Man blir starkare med större kassa, man får högre självförtroende… Men man blir samtidigt oftast mindre smart, eftersom att man inte behöver outsmarta sin marknad. Man måste inte, man kan istället köpa allt man vill och behöver inte anstränga sig på samma sätt.
Jag är lite orolig för detta avseende djurgården. Inte för att jag vill vrida tillbaka klockan och enbart försöka fynda spelare… Men för att det känns som att omställningen till en stark ekonomi gjort föreningen förvirrad. Man är “överkapitaliserad” och har helt uppenbart inte hittat sätt att aktivera sitt kapital på ett effektivt sätt som leder till sportstlig framgång, vilket gör att i stort sett vilken dussinklubb som helst kan utmana oss.
Vi får liksom ingen fördel av vår starka ekonomi, annat än att vi har råd att göra massor av fel och ändå försöka igen.
Värvningen av Mikael Anderson ser ut som sportslig bingo, men om man placerar den värvningen bland alla mindre lyckade samtida värvningar (där vi betalat för mycket för medioker kvalitet) så ser det inte direkt ut som att det är ett strategiskt skifte. Ser snarare ut som att priserna gått upp och vi hänger med, och skruvat upp risken. Det är väl inte något som är direkt fel (det behövs), men jag hade velat kunna härleda värvningen till förändrade interna strategier. Och det går inte. Än.
Siltanen, Kosugi och Priske kan ge oss ~300 msek in i vinter, och diverse hyfsat avancerade hål att fylla i truppen.
Vi kommer stå där med enormt mycket kapital att behöva sätta i rörelse. Bara hoppas vi ligger långt fram och har varit noggranna så att vi inte får (för många) felträffar.
Givet att ovanstående transfers går i lås vågar jag lova att detta alldeles oavsett blir vårt “dyraste” fönster hittills.
Frågan är om vi vågar / kan lägga 150 miljoner på bordet och gå för tre Mikael Andersson-värvningar? Går det ens, dvs finns spelarna på marknaden?
Det går väl att ta ett helhetsgrepp om denna fråga så att man hamnar rätt direkt? Varför ska man dra ut på det.
Fönstret är långt och det lär finnas sätt att bli av med både svenskar och utländska spelare.
Bosse vill säkert ha kontinuitet på bärande spelare men han vill garanterat också ha en så bra trupp som möjligt. Om man inte agerar när man har pengar, när agerar man då?
Håller med om resonemanget i grunden, men har nog landat i att det är bättre att bromsa upp lite nu.
Vår historik av kapitalförstöring börjar nå enorma proportioner (om man isolerar felvärvningarna). Lät Frisén komma in i detta och vara med och ta fram ett nytt ramverk. Vi har ett ironiskt tillstånd, där vi skördar enorma transferintäkter till synes utan att ha koll på våra processer. Det kommer inte vara för evigt, utan vilar helt och hållet på att transfermarknaden är stark.
Den så kallade kapitalförstöringen har ändå medfört att vi blåst upp vårt egna kapital. Vi har mer pengar än någonsin. Risktagandet och “felträffarna” är en del av detta. Mer rättvist att titta på ekonomiska utvecklingen som helhet när man bedömer. Där är vi outstanding tack vare Henke/Bosse. Att bedöma varje transfer på spelarnivå blir för hårt. För många individuella parametrar och för hög osäkerhet som klubbar inte kan kontrollera.
Att bara baka ihop alla transfers till en jättetransfer känns som ett oärligt sätt att bedöma den ekonomiska utvecklingen. Man bör titta noga på varje enskild transfer för att optimera utfallet. Precis som vilket fond eller fastighetsbolag som helst. Alla dåliga affärer “måste” inte ske, och varje dålig affär skulle kunna ha varit en bra affär. Vi hade kunnat tjäna mer pengar under en redan framgångsrik resa.
Ja det finns på sina håll en extremt generös inställning gällande synen på vad DIF har åstadkommit ekonomiskt. Å ena sidan har man blivit en “rik” klubb, rikare än många andra. Å andra sidan har man fattat en lång rad dyra beslut av usel kvalitet. Beslut som i en annan ekonomisk sits hade äventyrat föreningens existens.
Tycker man tar alldeles för lätt på detta. Det handlar inte om att hänga någon, utan helt enkelt om att skaffa sig processer och kontroll så att man inte vaskar stora summor pengar på spelare som knappt används.
Jag ser ingen rimlig anledning att försvara felaktiga beslut som hade kunnat undvikas. Ser desto större anledning att hylla beslut som gagnat oss såväl sportsligt som ekonomiskt. Håller helt med om att det inte är någon naturlag att varje dålig värvning måste ske. Hälften kan säkert undvikas hyfsat enkelt.
Vi har just nu vad som ser ut som rejäl kapitalförstöring i närtid:
Sawo
Bergh
Therkildsen
Nino
Kanske ska även köpet av Marques adderas till denna lista. Vi köpte honom alltså bara tre månader efter att VSK köpt loss honom från Minnesota United (var i VSK på lån). Sedan indisponibel hela året, men jag antar att vi betalade en summa upfront för att få affären i hamn. Det är iaf än så länge inte välinvesterade pengar.
Nej, ingenstans framgår vad han kostade. Men han sägs ha varit eftertraktad. Det har skrivits att både Mjällby och MLS-klubbar ville ha honom i samband med att vi köpte honom. Men det spelar inte så stor roll. Han har inte spelat, så utifrån ett ekonomiskt perspektiv är det svagt. Man betalar normalt sett inte upfront för varor man inte kan använda.
Sen vet jag inte hur mycket otur det kan ha handlat om. Det var vida känt att det var en komplicerad skada. Och helt uppenbart har vi tvingats göra en annan bedömning av spelarens hälsa efterhand. Man sade att målbilden var att han skulle vara tillbaka till den allsvenska premiären.
Sportsligt hoppas jag förstås att han kommer igång, men ekonomiskt (detta är en ekonomitråd) är det IG så här långt. Hade varit bättre att ha pengarna på ett räntekonto.
För perspektivets skull satte jag ihop en lista med estimerade transferkostnader och signons på misslyckade värvningar i närtid. Det blir naturligtvis spekulativt eftersom att siffrorna oftast är hemliga. Jag har dels snabbscannat media, dels estimerat baserat på rapporterade marknadsvärden etc. Ta det för vad det är.
Tittar man på de senaste fem åren och plockar in spelare efter kriterierna:
Jag är förstås medveten om att vi fått intäkter för att sälja vissa av dessa etc. Och att vissa spelare inte har Men det är ändå jävligt stora pengar som felallokerats.
Sportens oförutsägbarhet kombinerat med att en viss risknivå krävs för att utmana gör att det är rimligt att förvänta sig vissa felaktiga satsningar. Man behöver inte eftersträva en nollvision i felaktiga värvningar eftersom att det är omöjligt.
Men jag kan svära på att OM vi inte hade varit ekonomiskt stadgade så hade detta inneburit haveriutredning och avgångskrav.
Det handlar ju inte enbart om delvis “brända pengar” och sportslig underprestation, utan även om spelare som blockerat och hindrat utveckling och potentiella intäkter från andra transfers.
Man måste på något sätt börja få ned antalet grova felträffar. Att bara halvera dessa felbeslut hade förmodligen både givit högre tabellpositioner och större intäkter. Det hade dessutom skapat mindre kaos och bedömt lägre spelaromsättning alternativt spelaromsättning som ger intäkter.
Det faller på Bosse, Henke och tidigare styrelse att man låtit detta fortgå. Och utan att veta den exakta rollfördelningen när nye vdn Frisén kliver in så förväntar jag mig att styrelsen som tillsatt honom, han själv och givetvis Bosse tar ett rejält grepp här för att minimera kapitalförluster och skeva investeringar.
Detta är enbart rättvisande om motsvarande siffror visas för övriga lag. Klart man kan bli bättre. Men det är också en del av sportens natur. I större kontext (jmf med fler stora klubbar) skulle jag tro att vår ekonomiska tillväxt (i procent) står sig extremt bra. Även internationellt.
Det är absolut intressant att jämföra sig med andra aktörer. Och jag tror som du, att vi på många sätt haft en exceptionell tillväxtkurva jämfört med många andra lag/föreningar/klubbar såväl nationellt som internationellt.
Men det är också ett sätt att skapa en form av nöjdhet som inte gagnar oss. Vi måste ha mer hunger och vi måste lära oss att tänka banbrytande om vi ska ta ytterligare steg. Vi kan inte kapitulera eller agera undfallande på grund av “marknadsfaktorer”. Det är en losermentalitet som i bästa fall ger stabilitet, i värsta fall gör att man blir uppäten.
Förklara för mig på vilket sätt det inte är rimligt att föra upp våra helt uppenbart felaktiga värvningar på agendan i en diskussion som handlar om att utveckla och stärka föreningens ekonomi och konkurrenskraft?
Jag säger inte att det inte går att utveckla saker. Det jag menar är att man inte bara kan riva upp saker hur som helst och tro att alternativet blir bättre. Det kan likväl bli sämre. Mycket sämre. Se bara på det organisationskaos som drabbar föreningar världen över. Tränarbyte. Sportchefsbyte. Vd-byte. Ägarbyte. Osv osv osv. Inte sällan man aldrig kommer på fötter. Upparbetad kunskap som finns i organisationen har ett värde. Vilket inte minns visas av vår ekonomiska tillväxt jmf med konkurrenter. Zooma ut så blir vi även bättre sportsligt.
Jag har knappast sagt att hela organisationen ska yxas bort. Men var och en, på varje position, måste prestera och bidra till att driva utveckling. Annars är man på fel plats.
Och när det inte sker, eller man inte lyckas kommunicera att det sker, då är det naturligt att man som utomstående delägare reagerar.
Vi befinner oss i ett konkurrenslandskap. Om man inte tror att man kan utveckla saker och ting snabbare och bättre än konkurrenterna, då är man dömd att misslyckas.
Det sker på alla nivåer i sporten.
Man flyttar fram positionerna hela tiden. Teknik, taktik, strategi. Allt utvecklas, prövas, testas och utmanas konstant.
Högsta skiktet i föreningen är knappast heligt. Det ska bedömas sakligt men inte reflexmässigt skyddas enbart baserat på historiska prestationer.
Frågorna som återkommer är upp till “makthavarna” att adressera:
Hur kan vi tjäna ännu mer pengar?
Hur kan vi få ännu bättre sportslig utväxling på dessa?
Hur kan vi investera för att föreningen ska bli starkare över tid?
Nej. Man ska inte göra “ingenting”. Och “ingenting” är inte vad som görs idag heller. Det sker såklart försök att fötbättra organisation och processer redan. Men jag anser att man bör vara försiktig. Lättare än man tror att hamna snett. Svårare än man tror att ta sig upp. Nu byter vi vd. Vi ska inte byta ut allt på samma gång på grund av “svag” utveckling. Särskilt när den inte ens är särskilt svag. Vi lär göra ytterligare ett starkt ekonomiskt år. Vi har gott om framtida intäkter i minst tre stora försäljningar. Fyra om man räknar in AA. Läget är inte så mörkt. Folk måste lugna ned sig.
Man bör nog vara försiktig. Men försiktighet är inte direkt det jag tänker på när jag ser listan på “felvärvningar” ovan. Tror på bättre ordning och färre missar om Frisén får mandat att peta i processerna. Kan till och med medföra ökad försiktighet i just värvningarna.
Bosse har varit gas. Henke har varit broms. Tillsammans har de haft en kemi. Kan tycka det är rimligt att bedöma deras prestation gemensamt. De har arbetat tillitsbaserat och det har gagnat båda parter. Det har givit Henke stora överskott att redovisa som vd/cfo. Samtidigt har Bosse fått större transferbudget. Det är möjligt att deras modell nått ett tak. Uppenbarligen vill många se bättre utveckling. Vi får se hur Frisén föreslår för styrelsen att pengar ska användas framöver. Tror inte det blir en enkel omställning trots goda förutsättningar. Henkes arbete i det dolda kommer nog saknas innan saker faller på plats.
