Första matchen avklarad. Blev en rätt tydlig VSK-seger, gurkstan hade “killer instinct” och gjorde det viktiga första målet och även ett snyggt andra, som jag tror satte sig en del i psyket för AIK.
Man kände igen en hel del från träningsmatcherna men det var två saker som inte fungerade i AIK:s spel.
Den första är det defensiva “gnugget”, där det såg lite väl enkelt ut vid båda VSK:s mål. Speciellt Rings mål (skott utifrån) borde vara ett sådant där något av mittfältarna ska hinna upp i press. Kort sagt, när man har så pass mycket bollinnehav som man hade och nog kommer ha mot en del lag, måste man vara totalt påkopplad vid motståndarnas omställningar.
Det andra var att speluppbyggnaden blev för långsam och inte “gängade” som jag antar den var tänkt. Speciellt i första ville AIK få ner så många VSK-spelare som möjligt nära Nordfeldt för att få dem utdragna när speluppbyggnaden börjar. Det lyckades man inte med och man lyckades inte riktigt lösa det i andra heller.
Spelade som trots allt stack ut var Geiger som gjorde sin bästa halvlek hittills i första. Minus för Hove som fick starta som tia, där borde Kouamé spelat. Han och Yohanna blev inbytta och visade båda kvaliteter. Tycker även Mujanic såg bra ut när han kom in, samtidigt som man får beakta att VSK sjönk betydligt i andra halvlek och spelade på resultatet.
Märks också att AIK är rätt impotenta på ytterbacken, både Tychosen och Wilson spelade mer safe än offensivt, vilket i längden inte kommer fungera. Åtminstone en ytterback måste kunna komma på överlapp och slå inlägg som motståndarna inte hinner ställa om helt på.
Ett annat plus var den tillresta VSK-klacken på runt 1000 personer, höll igång hyfsat.
Känns om att detta kan ta lite tid att sätta. Sen handlar det också om vilka spelare man väljer att satsa på mittfältet. Nu har man ändå investerat en del i Mujanic, så gissningsvis kommer man försöka få ut maximalt av hans passningsfot när han kommit in i rytmen.
Otroligt lätt att bli avundsjuk på lag som har den här typen av spelare i truppen. Bofasta, år efter år.
Satt i bilen för något år sedan och hörde på radio P4 att man kallade honom för “Gurra Guldfot”. Har dock aldrig stött på det smeknamnet i något annat sammanhang, så jag vet inte om det var en radiopratare som fick feeling eller om han faktiskt kallas så.
Detta är den bestående känslan efter matchen. Man hade ett uppdrag och man utförde det. Det är i praktiken nästan omöjligt att bedöma hur vi kommer stå oss mot BP när det blir skarpt läge på riktigt. Igår såg man kvalitéer och kontroll, men mot ett svagt lag som utan tvekan hade kunnat släppa in 10-12 mål givet gårdagens matchbild.
Jag är inte alls nöjd med målvaktssituationen. Man inleder året med exakt samma bekräftade problem som man hade föregående år, och har alltså valt att inte hitta en långsiktig lösning.
Rinne har tydligt förklarat att han inte ser det som hållbart att fortsätta växla målvakter. Vill se en förstemålvakt och signalerar att han inte är i klubben för att vara reserv.
Även Jani vill ha en förstemålvakt.
Upplever även att de flesta supportrar vill se en tydlig etta för att förankra rytmen i spelet.
Allt detta var känt på förhand, och återupprepas nu.
Jag har hållit Manojlovic högre än Rinne, och fortsätter göra det. Inte för att han på något sätt skulle vara en av allsvenskans bästa målvakter, utan för att känslan är att han är mer stabil än Rinne. Rinne har även problem med räckvidd och spänst, som inte alls kompenseras av hans (otroligt bra) fötter.
Jag är inte avundsjuk på Bosse här. På ett eller annat sätt kommer han att behöva agera, och om inte detta är löst i sommar kommer han få det hett om öronen.