Nu såg jag bara sista 35 och då var ni helt klart bra. Och klass fanns, i avgörande lägen.
Känns just nu som den perfekta tränaren givet er situation. Verkar också ha släppt envisheten som präglade honom i våras när ert försvar framför backlinje var kaos.
Ytterligare mittback på väg in nu. Liam Morrison. Ska vi gissa att vi får se en rubrik om att han snubblat på Arlandas bagageband och dragit korsbandet?
Jag har landat i att denna match var en rejäl fluke. Man ska liksom inte kunna förlora den… Jag tänker på utfallet här. Inte förhandstipsen. Vi var favorittippade och faktum är att vi spelade på en högre nivå än vad favoritskapet på förhand medgav. Ska inte kunna bli torsk. Möjligtvis kan detta i sällsynta fall vara en oavgjord match…
Men det finns två saker som jag tänker om AIK anno hösten 2026 här:
Statistiken håller med dig:
Ja. Tror det gifter sig bra med AIK:s “storytelling” också. AIK som förening är bra på att rent medialt bygga den här specifika aik-ekokammaren. Där har man hjälteberättelser, dramatik och även historik som centrala teman.
Ja varför inte. AIK är ett av lagen med minst antal bolltapp per match. Det ser för mig ut som att man spelar ganska säkert och verkligen försöker värdera sina lägen. Man har samtidigt lågt antal återerövringar… Vilket förmodligen också handlar om kontroll och att inte förivra sig.
Jag kände vid 0-1 att nu är det kört, nu är det stor risk att det rinner i väg. En väldigt kort stund, sedan kom kvitteringen, ett mål som är identiskt med våra två sista mål mot DIF borta omgången innan. Det vill säga inlägg längst marken som möts av spelare på bortre stolpen.
Vår snabba kvittering gjorde att vi visserligen än en gång satt oss i skiten men likväl direkt visar att vi ändå är med i matchen. Och vi kunde göra mål på Hammarbys erkänt stabila försvar.
Sedan kommer straffmissen, som helt ärligt är mjukglasspsyke på Paulos. Ni får sedan ett gratismål till 2-1 men då kände jag ändå inte att det skulle vara kört, trots ert stora chansmässiga övertag. Nu har man sett så många gånger att AIK kan resa sig, vilket nog startade med matchen borta mot er i våras. Där och då kunde man säga att “det var Celinas förtjänst” men nu vet vi att det här är en kapacitet som finns i laget.
Det i kombination med att ni började mattas av något i andra och ännu tydligare efter 2-2. Även om ni hade flera närmast 100%-iga lägen var det tydligt att, likt i typ alla stormatcher under säsongen, är inte kylan där hos era spelare. Det måste också funnits ett mentalt spöke där när er matchplan spoileras, efter x antal extra matcher i benen dessutom.
Bytet på Viktor Eriksson efter det gula kortet tycker jag symboliserar det, Rydström trodde inte han skulle klara sista delen av matchen så som matchbilden blev. Han är en av de bästa mittbackarna i serien och normalt sett spelar han 90. Med reservation för att han klev av med nån känning som jag missat.
Yes håller helt med här. Hammarby såg inte riktigt ut att ha skallarna och matchplanen för att fixa situationen efter 2-2. På AIK kunde man känna att de trodde på något.
Detta är såklart mentalt. Hammarby har betydligt bättre spelare sett till teknik och så vidare. Kanske jämnare när det kommer till fysik och uthållighet. Men när det kommer till att ha skallen för att vända en match ser AIK bättre ut, åtminstone under derbyt. Förmodligen kan det tillskrivas hur Riveiro hanterar sin grupp, och hur han fått truppen att sluta sig när den varit bespottad och allmänt lågt rankad. Tycker även att detta slår igenom i kommunikationen… Riveiros intervjuer och även de ledande spelarna kommunicerar till det egna kollektivet när man ständigt är ute och försöker hamra in en bild om just denna grupp och dessa ungdomars förträfflighet.
Förmodligen är det så enkelt som att han ville ha in en snabbare spelare (Fofana) givet att han förväntade sig ett högre risktagande i slutet av matchen. Det ska väl ställas mot att Eriksson ändå har nån form av matchvinnar-aura i sig, när han kan komma upp på hörnor.
Filling gjorde två assist i derbyt, uppgående form och förlängde kontraktet i fredags. Nu skadad – i truppen mot MFF saknas 12 spelare på grund av skador. Utöver Riveiros skicklighet kommer skadesituationen vara det man minns mest från 2026. Utan skadorna hade vi i det här läget haft en realistisk, men såklart liten, chans på topp 3 eller den hyfsat värdefulla fjärdeplatsen.
Assadi går in i truppen, Edh och Tychosen tillbaka från skador. MFF borta, ingen vinst sedan 1996 – allt att vinna för laget. Ny tränare, mängder av nya spelare. Som i alla andra svåra matcher finns det bara en väg för AIK, ut och spela sitt spel.
Detta är en fars. Vi får se vad skadeutredningen säger… Jag kan absolut ingenting om detta, men jag inbillar mig att skador kommer som en “svans” på ett tidigare träningsupplägg snarare än att bara “dyka upp” i vardagen utan bakomliggande anledning. Man måste utgå från att ni har gjort, eller gör, något fel när siffrorna är så här extrema.
Sen kan det också vara kopplat till rekryteringsprofilen i vissa fall. AIK har inte alltid plockat från högsta fysiologiska hyllan pga svag ekonomi, och kanske har det drivit igenom en och annan chansning… Kanske har man också haft bristande research i vissa fall. Svårt att veta.
Stålsätt dig för översvämning av chilenska artiklar och tweets om han skulle råka peta in en boll ikväll.
Två saker kan man säga med säkerhet: vi hade åter igen ett upplägg på försäsongen, med flera olika underlag innan naturgräset på Karlberg blev klart för träning. Det är inte bra, även om vi haft färre skador måste man kunna koncentrera försäsong på ett annat sätt. Tror detta delvis löses med det nya konstgräset på Skytteholm och givetvis totalt sett sen när träningsanläggningen är klar.
Det andra är att laget hade en kopiös träningsmängd under Thomassen. Nu i år har man börjat spela en betydligt mer explosiv fotboll, som ställer andra krav än sidleds-Mikkjals filosofi. Förmodligen en kombination av allt detta som spelar in. Eller så är det något helt annat i upplägget som spökar, vi får se helt enkelt. Är övertygad om att 2027 kommer bli bättre.
Vet vi att detta stämmer? Det sades, men det har sagts om många lag och tränare. Men var det faktiskt så att träningsmängden ökade så dramatiskt? Håller det inte som otroligt, men undrar om det finns substans.
Ja, det kan i princip inte bli sämre.
Som jämförelse gjorde jag en reflektion kring vår (DIFs) status. För närvarande har vi inga bekräftade skador, även om det hände något med Stensson inför matchen igår och han fick strykas. Utöver detta… Alla friska.
Att den ökade jämfört med Henning Berg tror jag är helt sant. Sedan om det stod ut extremt, svårt att säga. Helt klart är att Mikkjal också införde en petimeterkultur som tog udden av spelarna, där många nog trivdes med den högre belastningen.
På tal om Mikkjal så har ju skadeläget gjort kontrasten mot Riveiro än starkare. Inte bara har Riveiro lyckats spela ett bättre spel med AIK och skapat en tro i truppen. Han har också gjort det samtidigt som att han tvingats spela unga spelare, och likväl fått resultat.
Det känns som att det gamla AIK därför skrotades extremt mycket snabbare än någon kunde tro. Berntsens ord om att “AIK ska bli FCK inte FCN” känns om än ännu mer fel – jämförelsen var helt fel i grunden.
Håller helt med om detta. Men samtidigt… Mikkjal hade en period av rejäl poängmässig överprestation, precis som Riveiro har idag. Det lär visa sig vilken som är mest hållbar. Känslan är iaf att Riveiros “grej” är mer inkopplad i föreningens långsiktiga strategi, medans Mikkjal plockade poäng på ett motvallsbeteende, om jag tillåter mig att uttrycka mig lite slarvigt.
Kontrasterna är lite off, men mörka linjen är utfall, och den lite ljusare är förväntat utfall (poäng vs förväntade poäng).
Här är ju dock frågan om Riveiros säsong hittills bara kan förklaras av en överprestation. I Mikkjals fall skulle jag absolut hålla med, eftersom han spelade en riskminimerande fotboll där ibland osannolika individuella prestationer fällde avgörandet till vår fördel.
Kanske kan man säga att Riveiros vår var en överprestation, men efter VM så är det helt enkelt en prestation. Kanske något i överkant med tanke på den enorma skadelistan, men likväl betydligt närmare det spel Riveiro arbetat fram under drygt åtta månader som tränare.
Är det inte individuella prestationer av Nordfeldt och era unga anfallare i avgörande lägen som sticker ut? Och det kan man givetvis berömma Riveiro för om man vill. Så jag säger inte att det är fel. Men… jag tänker också att poägn och förväntade poäng sannolikt inte kan dra åt olika håll hur länge som helst. Det som nu borde hända är att ni följer upp med en ny seger som också återspeglas i förväntade poäng. Eller att ni följer upp med en förlust som också visar sig som en “förväntad” förlust i statistiken. Min vana trogen så kommer jag inte helgardera. Korrigeringen kommer mot VSK.
Stämmer om man tittar på övriga lag. Över tid tenderar dessa kurvor att bli mer följsamma. Samtidigt finns det “varaktig” överprestation som lett till SM-guld, då utan att “ifrågasättas” när överprestationen blir beständig över tid. Det är den här “övereffektiviteten” man måste förstå. Är den ett resultat av medveten design, eller är den en slump?
Lite för tidigt att avgöra gällande Riveiro säger jag. Jag är jävligt imponerad över vad han gjort med många unga spelare så här långt. Kanske inte lika imponerad över försvarsspelet.
Så här ser det ut för Mjällby över tid:
All in på detta.
Det där svarade jag på tidigare, minns inte om det var den här tråden. De unga spelare som presterar är ju i själva verket oftast inne på sitt andra seniorår. Filling, Carlstrand, Geiger, Olofsson. Nordfeldt spelade VM och ingen kan vara förvånad att han har en väldigt hög nivå i sig och nu har han prickat formen.
Möjligt, men man kan notera att vi nu fått tillbaka våra bästa ytterbackar Edh och Tychosen. Peppar peppar så kommer vår defensiv stabiliseras upp något nu. Det som talar emot oss är att vi haft svårare hemma än borta och viss underskattning kan ske mot ett lag som VSK.
Sant, men det är ju ingen naturlag att unga spelare utvecklas linjärt mellan två år. Finns mängder av exempel på motsatsen. Ta bara Ahmed Saeed i DIF (samma ålderskategori) som debuterade och tillhörde A-truppen förra året. Superhypad i hela landet. Såg bra ut. I år inte en minut, och han har dessutom haft svårt att ta en tröja under utlåningen till lägre divisioner. Indikerar att det finns något i Riveiros ledarskap som bidrar till utvecklingen. Sen har han väl rent krasst också varit tvingad att satsa på sina ungdomar, givet skadesituationen. Det passar bra med strategin, men han har heller inte kunnat välja och vraka när han tagit ut laget.
Oavsett hur det går så ser det iaf ut att vara den lönsammaste tränaren ni haft. Han har bidragit till enorma värdeökningar med sitt sätt att spela unga.
Nej du har rätt i att det är en kombination. Jag tror lagets prestation varit helt beroende av att han trott 100% på spelarna, oavsett när han tvingats spela unga eller haft att välja på. Sedan är det ju inget läge vi kommer vara i permanent, det kommer bli svårare som ung att slå sig in när skadeläget är normalt. Sedan lär vissa positioner vara viktade betydligt mer åt yngre spelare och andra (mittbackar) kommer man acceptera mer rutin i.
Du som följer Riveiro noga. Skulle du säga att det är 100% äkta när han hyllar era unga? Eller kör han något psykologiskt spel? Min fråga bygger lite på att spelarna ser bra ut, bevisligen är duktiga spelare… men samtidigt bör de knappast sticka ut jämfört med övriga topplags unga talanger. Lagen har liknande konkurrenssituationer (i det stora hela)… Och de har samma urvalskriterier, och ungefär samma budget och träningsförutsättningar. Skillnaderna är väl små på den här nivån… även om DIF kanske är lite sämre än AIK och oss i utvecklingsfrågan (vi har HTFF, ni har bättre akademi sägs det)
Guldkullar kan uppstå ändå när bra spelare klustrar sig i samma lag under en perdiod … men jag tycker inte det riktigt finns skäl att anta att detta gäng skulle vara överdrivet mer kapabelt än vanliga kullar hos storlagen. Är det speltiden som tvingat fram utveckling? Du var inne på att detta är många unga spelares andra år, och det är klart att det spelar in.
Ser nu att jag skriver långt inlägg för kort en väldigt kort fråga: Är dessa unga objektivt bättre än många andra unga “kullar” ni haft?
Detta är lite utav en nature vs nurture-debatt inom fotbollen. I våra led rasade stora krig i den här frågan under KoT, som man tyckte misshandlade unga spelare… Samtidigt har många spelare - som petats av KoT och gått vidare - inte rosat marknaden.
Frågar man dock spelare är svaret glasklart: Förtroende i form av speltid (alltså riktig speltid) under rätt period är helt avgörande för utvecklingskurvan. Å andra sidan har de väl knappast några incitament för att säga motsatsen och indirekt skylla på sin egen träning och talang för att förklara utebliven utveckling.
När det gäller Riveiro tror jag han är en bra motivator. Jag tror inte att han gillar förutsättningarna att behöva kasta in unga spelare på det sätt han tvingats till under säsongen.
Vår akademi är enligt SEF:s rankning näst bäst i Sverige efter Malmö FF. Sedan har Hammarby en stor fördel av HTFF och BP har väl 2,5 gånger fler spelare i akademin totalt sett.
Den diskussion årets säsong framtvingar är varför AIK inte använt akademin bättre de senaste åren?
Vi har alltid haft en bra akademi och fått fram rysligt bra spelare genom egna led, Alexander Isak, Robin Quaison och Yasin Ayari som grädden på moset. Att landslaget successivt blivit Stockholmsdominerat de senaste tio åren har AIK en del i, tillsammans med BP, HIF och DIF.
Jag tror därför inte helt att vi haft tur med talangerna just i år. Får man A-kontrakt i AIK är det för att det finns en potential i spelaren att kunna etablera sig. Även om vi pendlat en del sedan 2020 är vi normalt en etablerad topp 3-klubb i Allsvenskan, sett över tid. Vilket också måste spegla av sig i akademin, vi är inte som BP som ger massor av speltid till unga spelare men där ambitionerna som bäst är mittens rike.
Kanske är det också så att även HIF och DIF gett för lite speltid till egna talanger i A-laget och att vår säsong blir en ögonöppnare.
