Nu har ni säkrat upp en jävla massa pengar i och med Yohanna-försäljningen, men om man rent krasst ska utgå från “budget i balans”, så kommer måste man agera på flera dyra spelare som har en hög lönekostnad, och ersätta med talang som inte har enorma anspråk. Jag har ej järnkoll på lönerna i AIK, men av de åtta UT du listar är det förmodligen bara Celina som sitter på en hög lön. Möjligen har Flataker en hyfsad lön också, men övriga lär redan ligga i det lägre spannet, och har förmodligen samma löneläge som man kan förvänta sig att deras ersättare kommer ha. Eller tänker jag fel?
Åtta ut och sex in kommer således sannolikt inte göra jobbet om ni menar allvar att komma i balans. Det kommer krävas något mer radikalt, om ni inte vill fördröja processen… (vilket ni dock har råd med nu).
Takkula själv säger att intäkten “inte kommer påverka sommarfönstret nämnvärt”, och det låter både sunt och tryggt. Om man fortsätter på talangspåret (äldre spelare med bevisad kvalitet kommer spräcka lönebudgeten som man försöker få ned, även om man bantar truppen) så kommer man sannolikt kunna välja den dyrare om valet står mellan två-tre yngre spelare.
Detta är förmodligen ett rimligt sätt att återinvestera pengarna, och fungerar i samspel med den strategi ni tagit fram. Egentligen är det bara en omallokering av truppkostnader (från “lön” till "transferkostnad + signon).
Att ni inte skulle rubbas över huvud taget av den här extraordinära intäkten tror jag inte på. Ni har fått in mer pengar än både budgeterat och förväntat och kan använda delar av överskottet till att försöka påskynda den strategiska omvandlingen av klubben, dvs få in fler talanger med större leveransgaranti.
Sen vet jag inte exakt hur ni tänker, räknar och mäter gällande löpande kostnader, men jag kan korsreferera till vad som löpande hände i DIF när man började bli starkare ekonomiskt men ändå fortfarande ville hålla nere lönekostnader.
I DIF sade man alltid att man arbetar efter en rätt platt lönestruktur. Bosse menade att dynamiken var viktig, och att han inte ville ha för spridda löner i gruppen. Personligen tycker jag dock att det var kvalificerat skitsnack, eftersom att det enda som påverkades var lönerna, samtidigt som signons drog iväg rejält… Ungefär som om spelarna skulle bry sig om ersättningen kom som “lön” kontra “signon”… Man kunde alltså på pappret dämpa lönekostnadsutvecklingen, samtidigt som alla kunde se att kostnaderna för truppen stack iväg rejält över tid.
DIFs kassautveckling ledde också till att “bottenplattan” för anskaffning av talang höjdes markant. Helt plötsligt var 10-15 msek för en superettan-talang rätt normala pengar, då exkluderat den signon som också skulle pungas ut.
Att försöka minska risken att träffa fel genom att sikta på lite bättre talanger är svårt att klaga på. De extremt billiga fynden blev färre och färre, och “etablerade talanger” blev allt fler. Och det är väl egentligen inte fel. Givet att säljsnurran fungerar får man i princip alltid igen pengarna, och ofta betydligt mer därtill. På pappret eliminerar man lite av nedsidan när man ökar kvalitén på anskaffad talang… Samtidigt har det visat sig att talanger utan hype och varumärke många gånger slagit stort i vår miljö.
Dahl, Kosugi och Priske är tre sådana i vår närtid. Budgettalanger som samtliga initialt var tänkta som backupspelare. Yohanna hade sannolikt placerats i detta sammanhang, om han spelat i DIF.
I den andra kategorin, dvs “etablerad talang” hittar man spelare som Siltanen, Åslund och Hegland. Pihlström, som ni rycker i, hade jag placerat i denna kategori.
Jag läser samtidigt hur elaka tungor menar att det för AIK är omöjligt att sitta ned i båten och följa kartan vid en sådan här extraordinär intäkt. Att ni helt enkelt inte har det i er, av djupt rotade kulturella och identitetsbaserade skäl. Jag har personligen inte sett några vidlyftiga tendenser hos Takkula, men är ändå spänd på vad som kommer hända nu när det akuta läget är avblåst samtidigt som det ändå finns viss stress tabellmässigt. Det är iaf inte helt omöjligt att man gör någon form av kompromiss under fönstret om rätt spelare dyker upp, eftersom att man kan göra det utan att försätta klubben i ekonomisk risk.
Jag inser nu att jag inte riktigt vet vad jag vill ha sagt med detta inlägg. Det får ses som ett sätt att spekulera kring vad firma Takkula, Sadi och Steele tar sig an härnäst.
En sista kommentar gällande den fenomenala Yohanna-transfern:
Det tål att upprepas: Den här transfern är inte enbart av ondo för DIF. Dels påverkar den den allmänna prisbilden på allsvenska spelare norrut, dels skickar den en tydlig signal om hur snabbt det ekonomiska läget - alltså maktbalansen - kan förändras. Jag tror även att detta är en signal som har kapacitet att väcka föreningar som slumrat i den här frågan, och jag tror att en sån som Frisén kommer göra allt han kan för att analysera och förstå mekanismerna bakom så här “disruptiva” affärer.
Jag har följt klubben aktivt sedan 2002 och jag kan säga att jag inte kommer sakna någonting alls av “vilda västern AIK” och det gav oss trots allt bara tre titlar under 2000-talet.