Nån som lyssnat på senaste avsnittet med Schüller? Bra avsnitt. Men svårt att hålla sig vaken pga hur han pratar. Trevlig inblick i hans “DIF-resa”.
Intressant att han hyllar Kim och Tolle ganska ordentligt. Och samtidigt berättar hur han blomstrade upp när Honkavaara kom in.
Ja, inte helt lätt att ta sig igenom på grund av hans extremt släpiga och sömniga sätt att prata. Men han är så där. Ibland extremt påkopplad i matchnära situationer, och mer av en mysande tänkare vid sidan om. Fick lyssna på 2x hastighet för att stå ut med hur segt han pratar.
Bra avsnitt dock! Många fina detaljer. Dels det du tar upp om Kim och Tolle. Där är Schuller en av få som gått ut och med en direkt hyllning till deras ledarskap.
Även intressant att höra resonemangen kring Gulliksen, som enligt Schuller fick lite väl mycket beröm för sitt slit samtidigt som exempelvis Haarala fick kritik trots större insats för laget (fler löpmeter?). Glasklart fall av finsk jävsituation där. 
Det finns mycket man kan säga om detta. Schuller är såklart en begåvad person, och han förstår ju att det inte är enbart den faktiska löpinsatsen som färgar omdömet.
Jag är tämligen säker på att Haarala inte hade kritiserats lika hårt om han producerat fler poäng eller visat upp avgörande spets oftare. Knappast någon som kritiserat honom för att inte löpa. Haarala springer hela tiden. Stora problemet är snarare att han saknar rycket. Han är hyffsat snabb, men avsaknaden av riktig explosivitet gör att det är extremt svårt att få några avgörande fördelar av en sådan anfallare/ytter. En bra offensiv spelare när han är i zonen, med stor förmåga att komma till lägen. Men i övrigt inte mycket mer.
Lyssnade på avsnittet som är döpt till Silly 1.4
Här är några kommentarer:
Gällande värvningar:
Robin har ett resonemang om att “om vi ska ha samma felmarginal som tidigare så måste vi åtminstone dra ned risken”. Det sägs i en kommentar apropå Lien, som tydligen inte ska ha varit extremt dyr - men inte heller snorbillig.
Kan bara hålla med här. Kanske är nuvarande anti-hypade trupp en signal om att Frisén begränsat handlingsutrymmet via den mytomspunna värvningskommmitén?
Överlag ett avsnitt där kritiken mot truppbygge, idé och strategi stod i fokus. Det märks att både Tony och Robin är missnöjda med att truppen inte är mer spikad än den är, nu när spelarna åkt i väg på läger etc.
Centralt är även att utlänningskvoten i princip är fylld, vilket sänker förväntingarna på värvningar som komma skall. En plats kvar, och då är Haarala borträknad.
Bra avsnitt med många rimliga resonemang! Genomgående kritiskt, men även inslag av internbox mellan Tony och Robin.
Avsnittet får 4 av 5 rumsvarma Bacardi Mojitos.
Robin som vanligt för kritisk under avsnittet. Upplever att han pratar mot bättre vetande. Tankar som förutsätter en perfekt värld. Kraftiga förenklingar. Men förstår att han vill väl.
Det är bra att han sätter press. Han säger en del obekväma sanningar, oavsett om det ibland är fel på marginalen. Det är överlag jättebra att DIF-podden som externt organ är med och höjer ribban.
Dåså!
Lyssnade på ännu ett avsnitt av DIF-podden. De är nere på lägret och sprutar ut avsnitt, så det är ganska svårt att hinna med att lyssna på allt. Avsnittet med Rinne finns här.
Jag ska försöka sortera tankarna här.
Först och främst: Det är lätt att få känslan av att Rinne är bortskämd. Han har en gnällig underton (mindre nu än tidigare) och han verkar genuin när han pratar om sina relativt frekventa besvikelser i DIF. Dels gällande petningar, dels gällande hur det alterneras mellan målvakter och saknas förstaval. Finns även fler saker som går in under denna punkt.
Men, jag har försökt bortse från detta och inte låta det färga analysen.
Det kommer trots allt ut två väldigt intressanta saker från podden:
Det finns helt uppenbart belägg för teorin om att Djurgården i mångt och mycket har en underutvecklad organisation och apparat kring laget. Rinne belyser detta (korrekt) genom att lyfta fram att det inte verkar finnas någon struktur för spelarnas familjer på matchdag.
Han nämner, smått komiskt, att hans fru fått sitta på golvet i Globen shopping och äta mat med sin barn på matchdag.
Överlag är det tydligt att det där inte sköts professionellt… Det skapar huvudbry och stress för spelare och det slår även - som Rinne är inne på - mot kulturen och den familjära känslan i klubben. Man har mycket att vinna på att bättre binda ihop spelarnas familjer och skapa en friktionsfri miljö för dessa kring laget. Kostar en del, men så himla dyrt är det inte att arrangera. Rinne tar upp att han lyft detta med klubben, men att klubben visar dålig handlingskraft och hänvisar till arenan och att man verkar helt låst där.
Det kan inte vara så svårt att projektleda förändring här, även om man behöver torpedera arenaägaren och underleverantörerna. Vi är svaga helt enkelt, och måste bli starkare.
Rinne för ett långt resonemang om att målvakter bör hanteras annorlunda i konkurrensfrågan jämfört med vanliga utespelare. Det är helt uppenbart att han varken gillar eller är anpassad för att vara en av två förstemålvakter. Han resonerar kring att tilliten och kontinuiteten behövs för att lyfta prestationen på sikt. Han pratar om att det är svårt för målvakter att “ta sig in i” ett nytt lag och bidra direkt. Han nämner att förväntasbilden från supportrar och andra är för hög… Osv.
Det finns en stor dos gnäll i detta. Mycket av detta kan kopplas till vem Rinne är som person. Det är ju Rinne själv som spelat bort sig från att vara solklar etta.
Men Rinnes gnäll till trots - han sätter även fingret på något med Honkavaara som ännu inte satt sig.
Honkavaara sade själv när han anslöt att han har en tendens att ändra “för mycket” och vara drastisk när han byter spelsystem och spelare. Jag minns det som att han pekade på vad som kunde vara både en brist och en flexibilitet i hans ledarskap.
Jag har inga personliga uppfattningar här. Varje tränare har sin stil. Men det är samtidigt rätt uppenbart efter ett år att Honkavaara har svårt att anknyta till folk. Det är inga spelare som hyllar honom. Som supporter har man rätt platta känslor. Man hör en hel del knorr om att kommunikationen mellan tränarna och spelarna inte fungerar optimalt. Och man hör även att Honkavaara inte alltid är superpopulär i organisationen. Han verkar inte ogillad, men det är på något sätt ändå något som inte sitter. En tjänsteman utan förankrade rötter och utan den typ av personlighet som gör att man verkligen formar sin värld. Säkerligen en skicklig sådan dock, men jag tar ändå detta som ett tecken på att vi inte ska förvänta oss att banden mellan spelare och tränare blir särskilt starka under denna tränarera.
Tyvärr tror jag att detta är suboptimalt för Djurgården över tid. Det kan vara så att det är bättre med en tränare som är aningen varmare och bättre på att se spelare. Och som uppfattas mer genuin.
Med det sagt - det är ingen panik och inget jätteproblem. Snarare en observation om hur de relationella bitarna fungerar i laget och staben.
Tack! Bra inlägg. Jag har inte lyssnat på avsnittet och blir sugen. Var känslan att Rinne kommer kräva att starta eller försöka lämna?
Det är helt klart något som skaver, även om Rinne själv hade en utläggning om att han verkligen ska satsa för att göra platsen till sin. Han nämner, med viss osäkerhet, att han tror att Honkavaara föredrar hans egenskaper och spelstil. Att dessa passar in i hur man vill spela.
Jag vet inte själv hur vi ska göra. Om det nu är så viktigt med detta förtroende så måste det vila på att han också levererar. Han var bättre på hösten, men knappast någon toppmålvakt. Och om vi säljer Filip och tar in en ersättare, ja då är det helt plötsligt en uttalad andremålvakt som inte kan ha några som helst förväntningar på att få spela. Och då är vi körda om Rinne fortsätter med sina blunders. Vi kan inte hänga upp hela laget på det. Fel mot föreningen och fel mot övriga spelare.
Svår situation. Jag gissar att man jobbar passivt med frågan, och kommer vara öppna för att diskutera försäljningar av både Filip och Rinne om det visar sig att det knorras inför sommarfönstret.
Ah fina gamla passiva DIF som väntar in förändringar!
Haha, ja precis! Den gamla världens sportcheferi. Släcka bränder långsamt och agera sent. Hoppas att saker löser sig, etc etc.
Ja ja, ska inte var för elak. Men det skaver att vi går in i en säsong utan total självklarhet i målvaktsfrågan. Nu vet jag visserligen att intentionerna med Rinne var att säkra upp en stabil förestemålis över tid. Så man tänkte nog rätt, även om det blev fel. Han har hittills inte varit tillräckligt bra för att verkligen äga målvaktsplatsen, och innerst inne tror jag att han själv vet det också - även om han drömmer om att någon ska krama honom tills han kommer i form.
Hoppas VERKLIGEN han steppar upp och motbevisar min tes: Spelare som är Djurgårdare och har OK cv får special treatment - de lotsas skickligt förbi vår scoutingapparat och genomgår inte samma granskning som andra spelare.
Vad kan vi göra åt detta? Känns som att mycket redan borde ha gjorts.
Detta är ett av alla stagnerade och underutvecklade områden där DIF inte hängt med i omvärlden. Vi har sålt in en familjär och “charmig” klubb, men jag vet inte hur charmigt det är när det saknas parkeringsplatser för spelarna på Kaknäs, och när spelarfruarna ska ta hand om barnen samtidigt som de ska orientera sig kring 3Arena med mera.
Det är lite pajjigt allting. Det fanns säkert en tid när detta funkade, men det är andra bullar nu. Spelarna förväntar sig - och går igång på - professionalism och servicenivå. Det är också lättare att ställa krav när allt sådant finns på plats.
Men ny vd nu. Familjeföretaget DIF kommer gå i graven, oavsett hur mycket Gozzi och Hampus pratar om att bevara. Den fina öppna känslan, kulturen och stämningen går säkert att bevara. Men jag är glad om jag slipper höra anekdoter om spelare som åker tunnelbana för från match för att det “saknades plats i bilarna” (Badji).
Jag tror man behöver sätta någon som ansvarig för denna förvandling. Någon som tar fråga för fråga och uppgraderar miljöfaktorer och system.
Hade väl en förhoppning om att Albin skulle kunna bidra med att attackera detta område, men nu verkar han ha fått någon flummig roll nära laget. Det är säkert inte illa. Han kan ha positiv påverkan där. Men han har “sett världen”, verkar milt uttryckt väldigt vettig, och borde kunna bidra till att styra upp vår apparat inom områden som vi själva inte alltid fångar. Han förstår spelarnas perspektiv och lär inte spränga budget. Han är, och har alltid varit, ett fullblodsproffs som säkerligen kan bidra med ideer och genomföra dessa.
Rent krasst – motioner på årsmötet. Styrelser brukar ha standardsvar på sådant, typ “det överlåter vi åt den sportsliga ledningen att hantera”.
Men de kan inte förhindra att en motion röstas igenom, med ett välformulerat krav på att tillsätta en person att arbeta med spelarnas familjer under matchdag och liknande.
Den familjära stämningen har gynnat oss och givit oss unikitet. Mycket tack vare Bosse. Man kan inte tro att man både kan äta kakan och ha den kvar samtidigt. Vi behöver knappast tvinga in förändringar för att enskilda spelare pekar ut brister. Har gått bra att ta titlar och spela i Europa trots detta “handikapp”.
Håller helt med om detta, men tycker väl att det ska kunna växa fram på naturlig väg också. Om allt stämmer är det lätt för de som arbetar i föreningen att också se och peka ut brister.
Vet att man varit rädd för att blåsa upp apparaten för att inte riskera dra på sig för stor kostnadskostym. Och detta ställer jag mig bakom. Tror bara att det finns relativt lågt hängande frukt som inte behöver kosta jättemycket. I jämförelse med alla pengar som bränns på felvärvningar är detta mikroskopiska jordnötter.
Men genomgående är att det i organisationen måste finnas en genuin vilja att hela tiden förbättra allt. Och det har det inte funnits. Vissa saker har såklart förändrats med tiden, men uppenbarligen har man inte tagit just denna fråga på särskilt stort allvar.
Men även “raka rör” på årsmötet är naturlig väg 
Även om den inte är den man vill ska ske i första hand såklart.
Sedan är det helt sant att man inte ska dra på sig onödiga kostnader. Tror dock man måste tänka mer strukturellt och byråkratiskt på det och jämföra sig med andra länder. Hur ser faciliteterna ut i klubbarna i Norge och Danmark?
Man kan inte fixa allts som FC Köpenhamn och Midtjylland har över en natt. Men man måste nånstans försöka hålla jämna steg på vissa saker. Om Köpenhamn har en egen kock så måste Djurgården åtminstone erbjuda catering-mat. Bara som övertydligt exempel.
Stämmer. Men organisationen måste leverera till sina ägare/medlemmar. Överträffa dessa och ligga steget före. Först då har ägarna gjort rätt jobb, om man ska vara krass.
Ja. Spelarna är ju ett nätverk. De pratar med varandra och förstår hur det fungerar runt om i världen. Vet att unga spelare på många sätt lockas av en viss typ av standard som de drömmer om. Behöver inte vara några extrema grejer, men det måste fungera och får inte skapa irritation och friktion. Jag gissar att svenska “baslinjen” är för låg när det kommer till sånt här. Att vi har massa föreningsarv som det tar lång tid att bli av med.
Särskilt extra viktigt för småbarnsföräldrar som också är inkopplade i den rytmen där de ska hämta, lämna, planera etc. Inbillar mig att man måste kunna “stänga av” familjen när det är matchdag, och helt uppenbart går det inte idag.
Lyssnade på DIF-podden med Jani Honkavaara från lägret.
Ganska blekt avsnitt, men ändå intressant att Jani fortsatt är aningen mer frispråkig än man förväntar sig. Jag upplever att han svarar ärligt på alla frågor.
Och prata, det kan han. Intervjun präglades av väldigt långa svar på väldigt enkla frågor. Vet inte hur många minuter han pratade om huruvida 10 dagars läger var optimalt, eller om två veckor är bättre. Han kom in på vikten av bra matchning (2 träningsmatcher ett krav vid två veckors läger), svårigheterna att matcha mot spanska lag, väderförhållandena i förhållande till exempelvis Turkiet, regnblöta planer, förutsägbarhet och förstås även att Viking (som vi mötte) kör tre olika läger under sin uppladdning.
Men det fanns en takeaway i avsnittet som jag fann lite mer intressant. Man märker på Honkavaara att han ser året/säsongen som något helt nytt. Det är en rejäl omstart, och det kommer att skruvas på spelet. Han sade rakt ut att han ännu inte hittat det specifika sätt som just denna utgåva av DIF ska vinna matcher på. Det gjorde mig lite orolig.
Samtidigt lyfte han fram just detta som sin största förmåga som tränare. Förmågan att förstå den egna truppen och hitta just denna trupps optimala spelsätt för att vinna matcher. Jani menar att han är bra på detta. Då blev man lite mer lugn i magen igen.
Man märker även, om än lite mer mellan raderna, att han inte är nöjd med truppen som den är. Att han förmodligen förväntar sig en, två eller tre kvalitetsspelare till.
Jag tänker därför att man förmodligen gör fel om man lutar sig för mycket mot vår fina höstform när man bedömer slagkraftigheten i det aktuella laget. Det är helt enkelt inte rimligt att tro att vi bara kan ta vid där. För många spelare har lämnat, och tränaren säger uttryckligen att vi ännu inte vet hur vi ska vinna matcher med nuvarande trupp.
Och just detta är något som är rätt illavarslande med hur DIF arbetar över tid. Vi får väldigt distinkta omstarter av truppen varje år, och nu har vi en tränare som verkligen behöver nå in på spelarna och förstå varje individ för att få det att fungera. Det är inte en perfekt matchning givet att man vill prestera på en hög nivå över tid.
Du som tillhör de som är för all förändring. Är Jani bättre än Kim och Tolle? Var det rätt att sparka?
Det var rätt att förändra. Kim och Tolle hade kört fast, och man väntade för länge. Det är inte särskilt dramatiskt.
Om Jani är bättre än Kim och Tolle?
Jani är bättre nu än vad Kim och Tolle var när deras kontrakt terminerades, och en period dessförinnan.
Jani är inte på samma nivå som Kim och Tolle var när de var som bäst. Tror visserligen han är vassare offensivt, men inte lika bra på det viktigaste: Att vinna rätt matcher och säkerställa att man inte förlorar när man har en dålig dag.
Sen är jag inte för all förändring. Jag är positiv till att förändra för att förbättra. Att ha en utvecklingssträvan som genomsyrar föreningen. Jag tycker inte det är någon extrem inställning.
Vad tyckte du om avsnittet?